är det mos eller magi?

Bild från Istanbulstreets

Det här var mitt liv idag. Gick upp 06:30 för att äta frukost i Kadigköy, te och fetaost tillsammans med skäggiga gubbar och andra gubbar som putsade äpplen de ville sälja, och köpa svarta kängor i second hand butiken jag äntligen hittade. - You like cay? Frågade han som skulle sälja converse till mig och vi drack te medan vi funderade på vilka färger som var vackra och vilken färg man skulle ha.  Blev mörkgrå, kass färg, jag vet. Sen kom jag hem med Katarina 12 timmar senare och satt nersjunken i röd sammet och såg REDD uppträda inför alla förutom bergklättraren, typ. Jag satt i röd sammet och sjönk längre ner. Han var inte där. Vi drack cay och försökte reda ut viktiga saker som hur många språk andra kan säga "I love u" på och "how many times did u say it and ment it?", om ottomanska krigsbåtar, kickboxning, vatten, ekologisk bomull. Typiskt hjärndött.

Åkte färja mellan alla saker idag. Man ska alltid åka färja här, åka färja och dricka te. Det var storm och när vi kom i land var alla färjorna inställda tillsvidare. Det var bergochdalbana över Bosporen och jag funderade seriöst på att falla överbord. Sen slog vi vad om huruvida tågförsäljarna på Kadigköy tågstation pratade engelska. Det gjorde de inte. Jag förlorade. Men lyckades få reda på att "the way is broken. Maybe two-thre-four more months". Inga tåg till Damaskus helt enkelt. Hur ska vi nu ta oss dit? Plan B är en roadtrip. Vi drack lite mer te och köpte bläck och bläckpennor.

Det var min dag. Och inget resident permit. De hade eftermiddagsstängt där man skulle lämna in papprena efter att man fått de stämplade av killen i andra rummet. Drack te i skuggan av träd bredvid ytterligare poliskillar medan vi väntade på att andra poliskvinnor skulle komma tillbaka från lunch för att öppna kön till att få en kölapp. Är trött på poliskillar idag. Igår var jag trött på military revolutions.

puss puss

Slepft Lecker