Tisdag kväll med en värld som ibland är på sne

Världen känns mindre sne när man snubblar ur sin våningssäng och någon på andra sidan rummet skriker med spansk brytning "It's very much to late now" och klockan är helt plötsligt 12:34 och vart tog den förmiddagen vägen och man bara men va fan, jag får faktiskt göra som jag vill och viktiga mail kan man skicka när som helst på dygnet och fina mail kan man läsa om och om igen.
Så går det helt enkelt när man blir hypereffektiv mellan 01-03:34 natten innan. Det är okej att sova. Det är okej att stirra apatiskt in i en caféteria vägg. Det är inte okej att missa dejt med sin mentor. Det är okej att köpa biljetter till konsert. Det är okej att fixa nytt learning agreement.

Annars har temat för dagen varit att läsa bloggar om leukemi. Så blev världen lite mer sne igen. Det finns många som berättar sina historier rätt upp och ned, och jag tycker det är fantastiskt att få dela alla dessa detaljer, att ha möjlighet att skriva ner små små ord av deltagande smärta för en sekund. Fantastiskt att läsa om tilltro till livet, om perspektiv och nya chanser. Det gjorde min kväll till världens vackraste, när jag gick till gymet i solnedgång, hela himmelen var mörkt, mörkt rosa bakom svarta berg med tusen lampor. Det är så sjukt vackert.

Jonathan Johansson gör min värld helt djävla rak en sådan här tisdag kväll. Tack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0