Turkiska kvinnor och jämställdheten
Satt och åt frukost på chillout hostel en onsdag morgon, det var te, vitt bröd och körsbärsmarmelad. Två tjejer frågar om de får sitta vid mitt bord och det visar sig att de är svenska.
De var i Istanbul för sitt projektarbete som avslutar gymnasiet, ni vet.
Projektarbetet gick ut på att undersöka hur kvinnor såg på mina könsrollet i Turkiet. De hade gjort djupintervjuer och de hade turistat.
- Vi har nog kommit fram till att det är väldigt mycket en klassfråga, hur man ser på sin framtid och så.
I Sverige också, sa vi. Egentligen är det inte alltid så stora skillnader på vilken syn man har på sig själv, sin framtid, vad man kan och vad man inte kan göra. Här kan återigen Mona Lisas leende får utgöra kontrasten om hur det var i USA 1950-talet. Plugga för att vara sällskapsdam, inget universitet utan man skulle gifta sig. Sen kunde man ha en otrogen man eller vad som helst, men man hade ju ALLT man kunde drömma om. Damsugare, småkakor och ett kedjehus. Finns ju många filmer va, om drömmarna, om hur man trodde det skulle bli. Kate Winslet och Leonardo Dicaprio i Revolutionary Road (såsom jag inbillar mig att det hade blivit om Leo inte hade behövt drunkna i Titanic, med lite tidshopp.) Mrs Dalloway. Läsa Karin Boye, Virginia Wolf, Simone de Beauvoir som samtida. Bara för att se hur lika alla system är.
Det var himla trevligt att träffa dem. De skulle återvända till Stockholm och Kungsholmens Gymnasium. Jag skulle till Usküdar och vidare till Agva.
Och;
Lätt att moralisera kring vi och dem etc.
Förtryckande kvinnornormer men i olika skepnader världen över.
Slöjan är en kvinnornorm bland andra.
Hederkultur är en patriarkal hierarki bland ansra patriarkala hierarkier.
Grupptryck som grupptryck.
Förväntningar som förväntningar.
Och alltid det där gnagande att det gör ont att gå mot normen.
Du uppskattas och belönas av att följa normen.
Du upplever lyckokänslor av att shoppa vackra kläder.
Blir uppmuntrad av att se vackra bilder.
Människan tycker om skönhet.
Så du blir glad av att vara snygg.
Men mer glad om nån annan tycker du är snygg.
Snygg enligt normen således.
Så normen kan bestå av mode och trender.
De är olika.
Varför är det en klassfråga? Varför är världen friare för kvinnan som hade en läkare till pappa och en arkitekt till mamma än för kvinnan som kom från en bondefamilj på landet. De gick på samma universitet men hade olika framtidsutsikter. Den ena kunde gifta sig med vem hon ville. Den andra sa att hon hoppades att hon fick gifta sig med någon hon skulle kunna tycka om, bli kär i. - Annars skulle hon ge all sin kärlek till sina barn, sa hon med sorg i ögonen.
Varför är det så?
Starkare hederskultur, högre förväntningar, viktigare normer om du är fattig? Eller om du är rik? Inget direkt uppenbart.
Handlar det om upplysning i fallet om den fattige?
Handlar det om rädsla när du inte får gifta dig nedaför din klass? Rädsla för det du har, din aktning etc?
Samhället sätter upp vissa normer som det till synes verkar som att du tjänar på.
Enligt Bourdieu har vi ju då ingen fri vilja som människor utan allt är produkt av omgivningen.
Hur blir det då?
Ah. Blir galen och slutar skriva. Återkommer när analysförmågan är mer frekvent med mig.
