Att inreda ett klinskt rum och om att göra det med inget alls förutom papper fyllda med mening
Jag har inrett mitt rum med följande citat, upplockade spillror från tidigare liv;
”Hela kungariket ska vi ta” - rödklädda små kottar på klistermärke med röda flaggor.
”Wij zijn van sterrenstof gemaakt” - prof. dr. E.P.J van den Heuvel, Sterrenkunde
”Du fragst mich, was soll ich tun? Und ich sage: Lebe wild und gefaerlich, Artur” Ett älsklingsvykort från Heidelberg.
”Es gibt keinen Gott – Gutes tun ist menchlish” - från Wien
”Vad vore livet utan böcker?” - Bodil Malmsten
”Könskrig – hur vi delas upp och hur vi hör ihop” - Ett omslag till en bok att läsa
”Make poverty history” - Svartvita små figurer av våra politiska ledare i världen
”The next generation – from Sweden with love” - en gåva från en vän
”New York – Statue of liberty” - För det goda i världen också finns i USA
”Wish-tree” - För att man måste veta vad man vill ha och vart man ska för att uppnå det.
”Vilken kultur är värd att subventionera?” - Reconsider it darling, come on!
”Konst är inte en spegel som man håller upp mot verkligheten, utan en hammare med vilken man formar den” - Min favorit om din egen förmåga och din egen plikt att påverka.
”Solen skiner” - för det gör den alltid någonstans.
Och mer. Och bilder. Och foton. Och gåvor i form av små papperlappar. Det är hemtrevligt. Det är frågan om det är för hemtrevligt.
Borde man låta sig bli mer utlämnad?
