Att vara eller inte vara intresserad av jämställdhet, genus, solidaritet
"Are you intrested in gender?" som en helt öppen och ärlig fråga medan han fimpar sin cigarett. Det är vårt tredje samtal och tidigare har vi konstaterat att han inte visste vem Simone de Beauvoir är. Den här gången på temat av min kurs "Issues in the Gender History of the Ottoman Empire and Modern Europe" och mitt svar:
"Yes, off course"
Vi sitter utanför utanför FASS på campus billigaste café, här kostar ett glas te 75 kurus (ungefär 4 kronor), och man kan andas efter en förmiddag av föreläsningar, han på väg mot turkish politics, jag mot min första lektion i turkiska.
Det var inte en irriterande fråga, men hans fråga förvånade mig lika mycket som ämnet genus gjorde för honom. Slutsats; För vissa är genus ett blankt kort som de inte vet vad de tycker om. Verkar det som. Alternativt så förstår han inte mitt intresse. Eller så kan han inte få ihop min person med mitt intresse.
Vissa tycker ämnet är för litet för att inrymma ordet solidaritet. Det krävs något större. Andra är inte intresserade av solidaritet. Dylika personer kan komma fram till dig och ösa ur sig en liten kommentar som är menat som ett fett, provocerande, pik i magen. Ibland lyckas de, ibland inte. Ibland är de underhållande, ibland kränker de hela min existens. Ibland kan jag känna om en människa är en sådan som inte bryr sig om just ämnet i sig, teorier etc, men ändå om människor. Sådant känner man så klart. Killen tillbakalutad i korgstolen framför mig, med sin andra kaffe, är en sådan. Andra är på andra sidan, där den egna individen helt enkelt är viktigast. Och då kan jag glädja denna person med att säga att jag också tycker att dennes individ är viktig, på samma sätt som alla andra är det.
Feminism för mig är inte vad jag kommer tjäna i lön, inte mina kläder, inte dina heller, inte vad jag skrattar åt eller vad jag läser. Det är det simpla i din och min rätt att vara människa. Och det faktum att världen är skev och att det krävs att man ser de strukturer, maktordningar och orättvisor som gör den skev. Om man ska prata om målvision är det då att skapa en värld som ger alla rätt att vara människor fullt ut, vad gäller levnadsstandard, vad gäller att slippa placeras i ett fack där man ska leva upp till fackets förväntningar, det ska inte vara en värld som kränker dig i form av kommentarer, behandling, inte på grund av din arbetsposition, inte på grund av ditt kön. Dylika ordningar och strukturer är ett sätt att utöva makt mot olika grupper i samhället, för att kontrollera och därav förtrycka. Det spelar ingen roll om det handlar om klass, kön eller etnicitet. Det finns alltid vissa som har intresse av att trampa på andra för att stiga själva, för att utöva makt!
Och visst är det större än ordet i sig.
Och självklart är jag intresserad av det.
Kan inte förstå att man inte är.
"Yes, off course"
Vi sitter utanför utanför FASS på campus billigaste café, här kostar ett glas te 75 kurus (ungefär 4 kronor), och man kan andas efter en förmiddag av föreläsningar, han på väg mot turkish politics, jag mot min första lektion i turkiska.
Det var inte en irriterande fråga, men hans fråga förvånade mig lika mycket som ämnet genus gjorde för honom. Slutsats; För vissa är genus ett blankt kort som de inte vet vad de tycker om. Verkar det som. Alternativt så förstår han inte mitt intresse. Eller så kan han inte få ihop min person med mitt intresse.
Vissa tycker ämnet är för litet för att inrymma ordet solidaritet. Det krävs något större. Andra är inte intresserade av solidaritet. Dylika personer kan komma fram till dig och ösa ur sig en liten kommentar som är menat som ett fett, provocerande, pik i magen. Ibland lyckas de, ibland inte. Ibland är de underhållande, ibland kränker de hela min existens. Ibland kan jag känna om en människa är en sådan som inte bryr sig om just ämnet i sig, teorier etc, men ändå om människor. Sådant känner man så klart. Killen tillbakalutad i korgstolen framför mig, med sin andra kaffe, är en sådan. Andra är på andra sidan, där den egna individen helt enkelt är viktigast. Och då kan jag glädja denna person med att säga att jag också tycker att dennes individ är viktig, på samma sätt som alla andra är det.
Feminism för mig är inte vad jag kommer tjäna i lön, inte mina kläder, inte dina heller, inte vad jag skrattar åt eller vad jag läser. Det är det simpla i din och min rätt att vara människa. Och det faktum att världen är skev och att det krävs att man ser de strukturer, maktordningar och orättvisor som gör den skev. Om man ska prata om målvision är det då att skapa en värld som ger alla rätt att vara människor fullt ut, vad gäller levnadsstandard, vad gäller att slippa placeras i ett fack där man ska leva upp till fackets förväntningar, det ska inte vara en värld som kränker dig i form av kommentarer, behandling, inte på grund av din arbetsposition, inte på grund av ditt kön. Dylika ordningar och strukturer är ett sätt att utöva makt mot olika grupper i samhället, för att kontrollera och därav förtrycka. Det spelar ingen roll om det handlar om klass, kön eller etnicitet. Det finns alltid vissa som har intresse av att trampa på andra för att stiga själva, för att utöva makt!
Och visst är det större än ordet i sig.
Och självklart är jag intresserad av det.
Kan inte förstå att man inte är.
Kommentarer
Trackback
