Följande var skrivet när hjärnan bara var alltför fullsmockad med information
Det här är berättelsen om vad man måste göra under orientation days. Fixa ett skattenummer, annars kan du inte betala hyran. Skaffa helst ett bankkonto här. För det måste du ha ett skattenummer.
Skaffa ett resident visa, hitta till polisstationen där man gör det, den ligger någonstans runtomkring Taksim. Det kostade bara 67 YTL vilket är massor. Du tar bussen för 1 YTL (okej, det är fem kronor). Fixa åtta foton av dig själv där du inte ser ut som en massmördare. Ta de åtta fotona och fixa student-id etc. Fixa fram någonslags gammal mobiltelefon för att toppa in ditt nya simkort i den, glöm inte att registrera ditt simkort med namn etc, annars kommer staten stoppa dig från linan.
Och inte minst, fixa fram din mac-adress och IP-nummer och maila till rätt mail för att bli registrerad här, din dators adress måste alltså bli registrerad.
”Det är ju till och med värre än Frankrike”.
Och det var allt jag kommer på just nu och som ska fixas nån gång snart, typ imorgon.
Utöver det; sign up for student societys. Byt kurser, ändra learning agreement, fundera på när du ska sluta använda oöversatta engelska begrepp.
Försök överleva med engelska som huvudspråk och turkiska som andra och sen kanske tyska och sen kan vi ta lite svenska där på slutet och här finns ändå svenska konsulatet och Johan, Pär och Magnus.
Vilket liv! Det blev verkligt här i min soffa genom ditt fina skrivsätt och genom att jag faktiskt vet hur Taksim Square ser ut! :)
