Istanbul Eurasia Marathonu
Om 16 dagar kommer jag och Jemma springa över den där bron för den här kvällen anmälde jag oss äntligen till Istanbul maraton. Egentligen ska man ösa på med massa duokontinetal euroasia grejer eftersom man kommer springa maratonet över två världsdelar etc. Varken jag eller Jemma är väl direkt några maratonlöperskor hehe, men personligen kan jag inte tänka mig något coolare sätt att se Istanbul på. Fatta den här sightseeingen, över 42 kilometer på en dag. När det blir jobbigt kommer jag tänka på: 1 - det är sjukt vackert. 2 - Jag är här! 3. Alla gator är avstängda, undantag ges för fotgängare på den där bron, det kommer vara en once-in-a-lifetime upplevelse. Eh.
Är så oerhört tacksam och glad. Även om allt inte är frid och fröjd. Även om man möter elitister och latmaskar och etcetera så är livet djävligt vackert. Och ett par trötta fötter i träningskor är kärlek, till livet. Och det fina i att jag kan sätta Marta Fernandez som emergencyperson även fast vi bara kännt varandra i en vecka. Endorfinkicken av en sån här grej är total och räcker i flera månader, om man nu inte typ bryter benet, får skavsår, löparknä eller andra grejer som kan vara i vägen.
Men okej, om någon som råkar läsa detta har något tips om hur man bäst klarar sig igenom ett maraton så tar jag tacksamt emot! Hur mycket pasta/ris ska man äta? Vad ska man ha i sina fickor? Jag behöver gel! Och kramplösare! Och helst snälla, astuffa personer som hejar.
Wow, det låter som en häftig upplevelse!
Har börjat prata lite träning med Miranda (http://mirandasminut.blogspot.com/)och hon har sprungit maraton, fråga vettja :)
Åh, det låter så himla koolt när du säger det.
Jag ska bli som dej när jag blir stor! Heja!
ah, vad ni är tuffa. och tack för uppmuntran! jag tror att maraton kan vara den optimala endorfinkicken.
