är det mos eller magi?

Fan.
Jag vill bara spara alla vackra saker som sägs och skrivs och snurrar runt mitt huvud.

Kan. Inte. Förstå. Att. Jag. Ska. Åka. Imorgon.
Går inte att greppa att det här är sista dagen och jag tycker ju så mycket om det. Det är så fruktansvärt sorgligt att säga hej då till saker som är så fina. Och Koko är i London i fyra år kanske. Men hon kanske har sommarlov? Sportlov nån gång? Vet inte hur de gör de där britterna. Tack för världens finaste vecka, jag har inte skrattat så här mycket och roligt på år och dag. Längtar tills jag kan hälsa på.

Linda har svarat och jag kan bo hos henne, hur fint är inte det. Jag har velat se Århus och hennes liv där så länge. Dessutom valde jag ju bort Århus och läkarstudier. Det kunde ha varit mitt liv också. Sånt går inte heller att greppa.

Och 11:35 på söndag anländer jag Paris och Josefin och Marmais och där finns också så mycket jag vill göra och människor.

Igår fick jag så fint besök och det var som att hela dagen var semester och jag är glad att jag fick visa mitt hem och så för de två fina vännerna. De gav mig dessutom en dagbok och där kanske lösningen är på min fråga - Hur gör man för att spara alla fina saker?
Man kan nog skriva upp dem.

Och slutligen. Av min moster med familj fick jag en grej i studentpresent för en massa år sen. Det var en bok till exempel. I den stod bland annat att en äkta sorg känner man för det som man tycker mycket om, ja när man mister det. Och det är jag så tacksam över att fått i gåva av henne och av dom. För det gör det hela så fint.


Jag saknar er för jag tycker så himla mycket om er.
Ja, alla er som får mig att gråta en dag som den här.

En tom dag.
Jag har packat.
Jag har gjort allt på att göra listan ( till ocnh med ringa V-dala.).
Jag har pengar.
Biljetterna borde ligga i postlådan.
Jag har visum.
Jag har någonstans att bo.
Och världens mest djävla spännande grej att göra ett halvår framöver.

Men jag kan fan inte slappan av.
Klockan är 12:36. Jag går och äter frukost.

ps. Jag har en kamera nu. Så det kan nog bli sanning av att detta kommer bli en blogg med foton. Hoppas det.