Måndag, en ny vecka, ett nytt liv
Idag är första skoldagen.
Följande är mitt schema:
09:40 - 11:30 Political Philosophy (som jag hoppar då det är en undergradkurs och istället äter frukost, fixar med andra grejer och trevliga saker!)
11:40 - 14:30 Media and Politics (som verkar sjukt bra på kursbeskrivningen)
17:50 - 20:30 Texts and constructions of National Memory (om nationalism och hur man bygger upp sitt land kring det)
Och emellan de utsatta tiderna kommer jag aldrig vänja mig vid alla BMW på parkeringen, alla lokala studnter som betalar 10 000 euro per termin för att gå här, de hemlösa hundarna och de hemlösa kattungarna. Aldrig kunna ignorera barnen som springer bland filerna på motorvägen för att sälja varor när det är rött och akta sig för tusentals bilar när det är grönt. Avgaserna och det patriarkala oket som ligger över det hela. Det är ett rätt tjockt täcke med skit man måste svälja för att hänga här, där handlingar i nationalismens fotspår är en del.
Man tänker att oj vad praktiskt, vi kan bli hämtade 02:00 av skolans chaufför, som nog hade tackat ja till bättre arbetstider. Alla butiker är öppna, vilket livligt samhälle det här är, tänker man, fantastiskt. Eller så hade de hellre sett andra möjligheter till att försörja sig än att sälja choklad och vatten till berusade människor. Man kan aldrig veta.
Topikule palatsets museum med unika religösa reliker som Moses stav, den han delade vattnet med, profeten Mohammeds skäggstrån, Davids svärd han använde för att slåss mot Goliat eller ett av Abrahams kokkärl. Spridda kommentarer som "skulle vilja ta en kol-14 på den där staven va", och dylikt som incinuerar att det hela skulle vara fejk.
Det är inte fejk. De där relikerna är så djävla avgörande för hur vi lever idag.
Deras existens är det som ligger bakom George Bush legendariska promenader där han bad till gud om seger och succé i Irak i Vita Husets trädgård. Samma gud.
Som ligger bakom Jihad.
Som har byggt upp vårt andliga väsen. Rätt många kyrkor, synagogor, moskéer. Rätt fet utbildning. Rätt mycket makt.
Men sant. Sekularismen har satt rätt djupa fotspår i den västerländska ungdomen. Och vi tror inte på det. För oss är det fejk, det som är livsavgörande för andra människor, för krig, etc. Jag tror de har tagit ett kol-14 på den där staven, jag tror inte de är dumma. Jag tror den är rätt gammal dessutom.
Man känner sig rätt nonchalant.
Följande är mitt schema:
09:40 - 11:30 Political Philosophy (som jag hoppar då det är en undergradkurs och istället äter frukost, fixar med andra grejer och trevliga saker!)
11:40 - 14:30 Media and Politics (som verkar sjukt bra på kursbeskrivningen)
17:50 - 20:30 Texts and constructions of National Memory (om nationalism och hur man bygger upp sitt land kring det)
Och emellan de utsatta tiderna kommer jag aldrig vänja mig vid alla BMW på parkeringen, alla lokala studnter som betalar 10 000 euro per termin för att gå här, de hemlösa hundarna och de hemlösa kattungarna. Aldrig kunna ignorera barnen som springer bland filerna på motorvägen för att sälja varor när det är rött och akta sig för tusentals bilar när det är grönt. Avgaserna och det patriarkala oket som ligger över det hela. Det är ett rätt tjockt täcke med skit man måste svälja för att hänga här, där handlingar i nationalismens fotspår är en del.
Man tänker att oj vad praktiskt, vi kan bli hämtade 02:00 av skolans chaufför, som nog hade tackat ja till bättre arbetstider. Alla butiker är öppna, vilket livligt samhälle det här är, tänker man, fantastiskt. Eller så hade de hellre sett andra möjligheter till att försörja sig än att sälja choklad och vatten till berusade människor. Man kan aldrig veta.
Topikule palatsets museum med unika religösa reliker som Moses stav, den han delade vattnet med, profeten Mohammeds skäggstrån, Davids svärd han använde för att slåss mot Goliat eller ett av Abrahams kokkärl. Spridda kommentarer som "skulle vilja ta en kol-14 på den där staven va", och dylikt som incinuerar att det hela skulle vara fejk.
Det är inte fejk. De där relikerna är så djävla avgörande för hur vi lever idag.
Deras existens är det som ligger bakom George Bush legendariska promenader där han bad till gud om seger och succé i Irak i Vita Husets trädgård. Samma gud.
Som ligger bakom Jihad.
Som har byggt upp vårt andliga väsen. Rätt många kyrkor, synagogor, moskéer. Rätt fet utbildning. Rätt mycket makt.
Men sant. Sekularismen har satt rätt djupa fotspår i den västerländska ungdomen. Och vi tror inte på det. För oss är det fejk, det som är livsavgörande för andra människor, för krig, etc. Jag tror de har tagit ett kol-14 på den där staven, jag tror inte de är dumma. Jag tror den är rätt gammal dessutom.
Man känner sig rätt nonchalant.
Kommentarer
Trackback
