Tillbaka i cyberspace!
Okej. Sedan senast har jag rest från Paris.
Via Heidelberg där en dag spenderades.
Vidare till Wien som var så mycket bättre än jag någonsin kunde tror. En favoritstad som alla borde besöka. Second hand, konstmuseum, historia (!), caféer från andra tider där man kan känna tidens rytmer, där man läsa massor med böcker och skriva massor av texter, det gjorde jag iaf. I Wien fick jag mig en tyrolerkofta till packningen men också en stulen kamera. Jag hade så mycket fina bilder.
Från Wien till Budapest där jag hade 11 minuter på mig att byta tåg. Man kunde ana det och ja, jag missade det bytet och spendera en natt på Budapest Centralstation innan nästa tåg mot Belgrad avgick 07:05. Det var åtta timmar utan mat och tillsammans med tjeckiska vandrare på väg hem från rumänska berg. De bjöd på vodka och tog hand om en vilsen backpacker. Dessutom berättade de spännande historier om hur många bananer man fick köpa innan murens fall etc. Fem till jul om familjen hade tre barn, ja du fattar. Om organisatoriska problem när systyemet inte riktigt hänger med, stor stor hierarki där du inte kommer någonstans och det är trögt att jobba.
Budapest-Belgrad tog evigheter, jag hade dessutom läst fel. Kom fram tio timmar senare och hade sällskap med bland annat Jelena som pendlade mellan två städer för att plugga, vid sidan om hade hon och hennes mamma en arbetsförmedling. Det är samma arbetslöshet i spåren av finanskris där som här. Industrier släcks ner. En pappa från militären och två döttrar som älskade att dansa. och How's sweden frågade hon? Man får verkligen tänka till, för hur har vi det i Sverige egentligen? Jämfört med Serbien. Passerade också. Novisad på vägen till Belgrad. Exit musikfestival nästa sommar?
En kväll i Belgrad som också var en fantastisk stad. Här åts ett första ordenlig måltid sedan brakfrukost på Kafé Jelinek (ett måste i Wien!) och det kan ha varit resan trevligaste och bästa måltid. Jim och Ann från Budapest samt Krakow var också i Belgrad just över kvällen och vi gjorde sällskap. De skulle till Skopje, jag till Thessaloniki - det är samma tåg.
Ett nattåg och du väcks vid sjutiden för passkontroll in i Makedonien och kan sova vidare fram till elvatiden med den förvånande lyxen att ha en mjuk säng i tågkupé och inga andra, ett så gott som tomt tåg. Detta var ett av de bästa tågen, kan starkt rekomendera sträckan Belgrad-Thessaloniki med nattåg. Även om det tgo tre timmar för lång tid. Ibland står tiden bara still, gilla läget och se vad som händer. Skulle aldrig funka Stockholm-Göteborg.
Thessaloniki var sista stoppet innan Istanbul. Nu är det så att det har regnat, männiksor har dött och tågen är inställda. Men det går nattbussar om man hittar på bakgatorna i Thessaloniki. Det gör inte det. Men efter att ha frågat mig fram hittade jag - och många med mig. Bussen mot Konstantinpol och jag sitter bredvid Yelin. Han lärde mig så mycket och vi pratar fram till klockan 02. Tack vare honom kan jag nu ta mig fram hjälpligt på turkiska. Dessutom tog han mig smärtfritt genom turkiska passkontroller med pistoler. Tack vare Kath, Emma, Julie och Anna från London hade jag dessutom ett ställe att bo på och efter att ha åkt vilse i metron kliver vi av framför Hagia Sofia och man vill typ bara gråta av lycka och glädje. Där och då kändes det som ett enda stort JA! Är framme.
Såg Sultanhmet under Bayran. Ät godis.
Tog färjan till Kadigköy. Tog buss mot Tuzla. Fick hjälp att hitta rätt Dolma. Kom till Sabanci Universitesi. Har ett rum. Har en roommate.
Har erasmuskompisar. Har solnedgång över bergen bakom marmarasjön.
Börjar se att detta kan bli ett liv.
Ska nu publicera en del grejer som skrivits under resan. Ingen ström, inget wlan. Det här har varit oldschool travelling och det har varit fantastiskt.
Puss&kram
/yours truly
Via Heidelberg där en dag spenderades.
Vidare till Wien som var så mycket bättre än jag någonsin kunde tror. En favoritstad som alla borde besöka. Second hand, konstmuseum, historia (!), caféer från andra tider där man kan känna tidens rytmer, där man läsa massor med böcker och skriva massor av texter, det gjorde jag iaf. I Wien fick jag mig en tyrolerkofta till packningen men också en stulen kamera. Jag hade så mycket fina bilder.
Från Wien till Budapest där jag hade 11 minuter på mig att byta tåg. Man kunde ana det och ja, jag missade det bytet och spendera en natt på Budapest Centralstation innan nästa tåg mot Belgrad avgick 07:05. Det var åtta timmar utan mat och tillsammans med tjeckiska vandrare på väg hem från rumänska berg. De bjöd på vodka och tog hand om en vilsen backpacker. Dessutom berättade de spännande historier om hur många bananer man fick köpa innan murens fall etc. Fem till jul om familjen hade tre barn, ja du fattar. Om organisatoriska problem när systyemet inte riktigt hänger med, stor stor hierarki där du inte kommer någonstans och det är trögt att jobba.
Budapest-Belgrad tog evigheter, jag hade dessutom läst fel. Kom fram tio timmar senare och hade sällskap med bland annat Jelena som pendlade mellan två städer för att plugga, vid sidan om hade hon och hennes mamma en arbetsförmedling. Det är samma arbetslöshet i spåren av finanskris där som här. Industrier släcks ner. En pappa från militären och två döttrar som älskade att dansa. och How's sweden frågade hon? Man får verkligen tänka till, för hur har vi det i Sverige egentligen? Jämfört med Serbien. Passerade också. Novisad på vägen till Belgrad. Exit musikfestival nästa sommar?
En kväll i Belgrad som också var en fantastisk stad. Här åts ett första ordenlig måltid sedan brakfrukost på Kafé Jelinek (ett måste i Wien!) och det kan ha varit resan trevligaste och bästa måltid. Jim och Ann från Budapest samt Krakow var också i Belgrad just över kvällen och vi gjorde sällskap. De skulle till Skopje, jag till Thessaloniki - det är samma tåg.
Ett nattåg och du väcks vid sjutiden för passkontroll in i Makedonien och kan sova vidare fram till elvatiden med den förvånande lyxen att ha en mjuk säng i tågkupé och inga andra, ett så gott som tomt tåg. Detta var ett av de bästa tågen, kan starkt rekomendera sträckan Belgrad-Thessaloniki med nattåg. Även om det tgo tre timmar för lång tid. Ibland står tiden bara still, gilla läget och se vad som händer. Skulle aldrig funka Stockholm-Göteborg.
Thessaloniki var sista stoppet innan Istanbul. Nu är det så att det har regnat, männiksor har dött och tågen är inställda. Men det går nattbussar om man hittar på bakgatorna i Thessaloniki. Det gör inte det. Men efter att ha frågat mig fram hittade jag - och många med mig. Bussen mot Konstantinpol och jag sitter bredvid Yelin. Han lärde mig så mycket och vi pratar fram till klockan 02. Tack vare honom kan jag nu ta mig fram hjälpligt på turkiska. Dessutom tog han mig smärtfritt genom turkiska passkontroller med pistoler. Tack vare Kath, Emma, Julie och Anna från London hade jag dessutom ett ställe att bo på och efter att ha åkt vilse i metron kliver vi av framför Hagia Sofia och man vill typ bara gråta av lycka och glädje. Där och då kändes det som ett enda stort JA! Är framme.
Såg Sultanhmet under Bayran. Ät godis.
Tog färjan till Kadigköy. Tog buss mot Tuzla. Fick hjälp att hitta rätt Dolma. Kom till Sabanci Universitesi. Har ett rum. Har en roommate.
Har erasmuskompisar. Har solnedgång över bergen bakom marmarasjön.
Börjar se att detta kan bli ett liv.
Ska nu publicera en del grejer som skrivits under resan. Ingen ström, inget wlan. Det här har varit oldschool travelling och det har varit fantastiskt.
Puss&kram
/yours truly
Kommentarer
Trackback
