är det mos eller magi?

Precis gick någon förbi mitt fönster och sjöng rövarsången. Mäktigt på ett stillsamt vis.

Detta får inleda lite av ett hej från det här nya livet som bara snurrade igång. Satte mig på ett tåg från Istanbul och nu känns det som att jag kommer ihåg varje sekund som gått sedan dess, varje steg jag tagit. Hur det kändes att stiga av perongen i Sofia med en väska som var så trasig att den inte gick att bära, hur ostmackorna i Belgrad smakade, te på vägen upp genom Tyskland men också varje lagat mål mat, alla kramar i Sverige, Uppsala, Norberg, Stockholm. Hur det är att promenera ner till gamla torget och gå upp på statsen. Hur min finlandsvenske metodlärare låter när han ler och säger "inte ska man dö eller, det är inte bra" när han tjuvlyssnar på vårt uppsatssnack. Han är bara för gullig. Lite så är det, allt är lite gulligt. Och lite hemskt dubbeltydigt. Hur är det att ha två liv, frågar man sig?

Nu har jag ett fönster ut mot vägen, ser människorna vandra förbi, hör deras sånger, iaktar strävan hemåt eller bortåt mot Flogsta eller varför inte ner på stan.

Det här med att som komma ihåg varje sekund, varje detalj, det handlar ju lite om att vara på helspänn. Lite så är det nog. Det snurrar; hur ska det bli? Ska det bli uppsats, kommer det bli vår, hur är det att jobba, hur mår familj och vänner? Många frågor och inga entydiga svar. Tillbringade nyss några timmar med att dricka te och skriva visdomsord på planeringspapper. Le lättsamt, skrev jag. Det är som kloka människor säger; le! Det blir roligare.


Vårens kodord:
Mysigt - varför inte liksom?
Fantastiskt - det enda adjektivet som behövs.
Harmoniskt - man måste ha balans mellan prylarna man sysslar med.


Välkommen tillbaks till Uppsala bloggen. I vår ska vi plugga, mer exakt skriva en c-uppsats i statskunskap med fokus Turkiet, läsa jämförande mellanösternpolitik, jobba med Tvärdrag, vänta på våren, hänga i kökssoffan.


Puss&kram