är det mos eller magi?

Har ägnat en söndag åt att sova och titta på Greys. Idag var det ett hemskt fint avsnitt med ny chef på sjukhuset och tal om att alla får börja med blanka blad, om att stryka ett streck över det gamla. Och om att be om ursäkt. På S:t Johannesgatan äter man körsbärsmarmelad till frukost, dricker te och spenderar tid i fotöljer med böcker, kampanjer mot Jan Björklund och annat.

Träffade tre damer, M Modin och hennes mamma på besök. Äta hallonsylt och fika. Smet förbi hemma hos mig för att ge dem varmare kläder i denna råa kyla. De skulle till Bror Hjorts hus men hängde här ett tag.

M Modins mamma frågade mig om jag var socialdemokrat efter att ha tittat i min bokhylla. I all sin enkelhet så där men själva frågan kändes stor. Ja, ja det är jag. Och sättet som hon frågade det på gjorde det hela till något så hedervärt. Mycket upplyftande i en sådan här hård tid. Dessutom sa hon att Erika Jong inte var något för pryda, undrade om Jong gjort samma resa som Susanne Brögger och menade att Bitterfittan hade varit en blek och ointressant läsupplevelse. Tuff mamma!

*

Gårdagskvällens sena timmar fick jag och Johanna ägna åt att förklara hur klasskillnader idag ser ut för döva öron. Det går självklart att idiotförklara alla våra argument om man inte har samma världsbild, än mer om man inte ens tror att en jämlikt samhälle skulle vara bättre. Det handlar inte om att alla ska leva på samma höga nivå. Det handlar om att det ska finnas sjukvård, skola omsorg som räcker till alla. Du ska inte behöva skaffa sjukförsäkringar eller leta efter privata skolor åt dina barn. Det ger ett samhälle fyllt av rädsla och missunsamhet. Man ska fan inte behöva vara rädd i Sverige. Vi har råd med bättre, det finns en annan väg.

*

Det var då fint att bli sedd som något bra för en sekund.