hur går det för gudrun i let´s dance?
Igår var det verkligen en så himla fin dag och sen fin kväll.
Kanske började det hela för länge sen i stil med kaosteorin - en fjärils vingslag.
Skrev hur som helst klart uppsatserna om slöjan och hedersvåld i torsdags kväll. Gick skrattade hem. Lite åt eget enfald, lite åt att det var så himla härligt att vara klar med två rätt tunga grejer. Nästa dag var ännu bättre när jag insåg hur lätt jag kände mig med bara en enda liten grej kvar att göra - en 20-sidors research paper. Ska undersöka korrelation mellan online och offline aktivism med fokus på iranska motståndsrörelsen och piratpartiet. Roligaste kursen. Sötaste läraren och bästa klasskompisarna - Nükte, bästa turken på denna jord, Hippiekillen, allt han säger blir till guld, och sen Efe, mitt senaste tillskott är en helt galen kille som i vanliga fall har ett eget TV-program. När han inte har det brukar han sitta och sova i klassrummet eller ha lysande presentationer om civic journalism. Gillar honom. Gillar alla. Slutsats: Är motiverad att skriva denna uppsats.
Tillbaks till kaosteorin.
Förra fredagen misslyckades jag ju med att hålla en presentation för att jag fick någonslags black out, var första gången som det hände. Igår skulle jag göra om den. Till skillnad från förra fredagen så hade jag nu jobbat klart med båda uppsatserna. Lektionen hade vi flyttat fram tre timmar vilket jag glömt. Gick upp till Marketas kontor och klagade. Fick en kram och vi konstaterade att det skulle bli en grym kväll som avslut på denna dag. Hängde således sedan tre timmar i mitt favoritcafé. Drack läsk och lät bli att förbereda mig. Exakt samma strategi som jag haft under frukosten med Alex när vi istället pratade om hur himla gärna vi ville gå på Indigo (namnet på Istanbuls mest kända, och mainstreama, indieklubb.). Ingen förberedelse alls. Skrev fem stödord. Skrev en artikeln istället. Drack mer läsk. Lyssnade på the Clash. Artikeln heter "Sverige och Gud".
Gick till lektionen och bad att få börja. Tänkte bara presentera mina rubriker och berätta typ fem ord om varje. Hade egentligen tänkt be om att få slippa. Men började. Alla satt som på helspänn - ska hon flippa ur igen eller? Såg lite hur de led ( alla i mina klasser är alltid så himla proffsiga doktorander egentligen) men sen såg de gladare ut.
Det gick bra. Kändes som att vi pratade i en evighet om hur hedersvåld ska definieras med exempel från turkisk och svensk kontext. Det var mycket intressant. Vi pratade också om kulturteoretisk förståelseram och en feministisk teoretisk ansats. Jag berättade om allt jag läst mig till om svenska domstolsfall och prejudikat. Går inte mer in på det nu.
Sen kom en fråga; Alltså, det här var verkligen en bra presentation och dina exempel är jättebra, men vart kommer den historiska aspekten in?
Och äntligen fick jag säga: Jag har ju försökt rama in hedersbegreppet med ett historiskt perspektiv men huvudsyftet har varit att analysera fenomenet i ett nutida komparativt perspektiv. Jag har verkligen tyckt jättemycket om den här kursen och lärt mig massor, men det är min första kurs på universitetet i historia och jag har väl också insett att jag inte är någon historiker. Kan vara antropolog, kan vara journalist, kan vara statsvetare, kanske. Min motivation har varit att skriva något med historisk bakgrund för att sedan kunna skapa någon slags verktyg för att använda i eventuellt framtida skrivande.
Så nej, detta var ingen redogörelse för användandet av abort i historien eller analysen av en amerikansk missionärs liv i Istanbul 1870-1924.
Ni kanske tycker det här är jättetöntigt och vad vill jag egentligen säga? Kanske något i stil med att om man inte tycker något är så jätteroligt och inte gör det så bra helt enkelt - i mitt fall historiska detaljer - så tycker inte jag att man ska skämmas för det. Men, faktum är ju att det är rättså lätt för att skämmas för dylik sak när man sitter med finaste historieläraren i en klass som man gillat jättemycket och så bara, nä, det här med historia alltså. Och faktum är faktiskt fortfarande att jag tycker att jag kunde försökt mer.
Ja, sen var det en fantastisk kväll med galen dans på Babylon och barhäng på Indigo (som verkligen var ett trashigt ställe).
Och undrar fortfarande hur det går för Gudrun i Let's dance?
Kanske började det hela för länge sen i stil med kaosteorin - en fjärils vingslag.
Skrev hur som helst klart uppsatserna om slöjan och hedersvåld i torsdags kväll. Gick skrattade hem. Lite åt eget enfald, lite åt att det var så himla härligt att vara klar med två rätt tunga grejer. Nästa dag var ännu bättre när jag insåg hur lätt jag kände mig med bara en enda liten grej kvar att göra - en 20-sidors research paper. Ska undersöka korrelation mellan online och offline aktivism med fokus på iranska motståndsrörelsen och piratpartiet. Roligaste kursen. Sötaste läraren och bästa klasskompisarna - Nükte, bästa turken på denna jord, Hippiekillen, allt han säger blir till guld, och sen Efe, mitt senaste tillskott är en helt galen kille som i vanliga fall har ett eget TV-program. När han inte har det brukar han sitta och sova i klassrummet eller ha lysande presentationer om civic journalism. Gillar honom. Gillar alla. Slutsats: Är motiverad att skriva denna uppsats.
Tillbaks till kaosteorin.
Förra fredagen misslyckades jag ju med att hålla en presentation för att jag fick någonslags black out, var första gången som det hände. Igår skulle jag göra om den. Till skillnad från förra fredagen så hade jag nu jobbat klart med båda uppsatserna. Lektionen hade vi flyttat fram tre timmar vilket jag glömt. Gick upp till Marketas kontor och klagade. Fick en kram och vi konstaterade att det skulle bli en grym kväll som avslut på denna dag. Hängde således sedan tre timmar i mitt favoritcafé. Drack läsk och lät bli att förbereda mig. Exakt samma strategi som jag haft under frukosten med Alex när vi istället pratade om hur himla gärna vi ville gå på Indigo (namnet på Istanbuls mest kända, och mainstreama, indieklubb.). Ingen förberedelse alls. Skrev fem stödord. Skrev en artikeln istället. Drack mer läsk. Lyssnade på the Clash. Artikeln heter "Sverige och Gud".
Gick till lektionen och bad att få börja. Tänkte bara presentera mina rubriker och berätta typ fem ord om varje. Hade egentligen tänkt be om att få slippa. Men började. Alla satt som på helspänn - ska hon flippa ur igen eller? Såg lite hur de led ( alla i mina klasser är alltid så himla proffsiga doktorander egentligen) men sen såg de gladare ut.
Det gick bra. Kändes som att vi pratade i en evighet om hur hedersvåld ska definieras med exempel från turkisk och svensk kontext. Det var mycket intressant. Vi pratade också om kulturteoretisk förståelseram och en feministisk teoretisk ansats. Jag berättade om allt jag läst mig till om svenska domstolsfall och prejudikat. Går inte mer in på det nu.
Sen kom en fråga; Alltså, det här var verkligen en bra presentation och dina exempel är jättebra, men vart kommer den historiska aspekten in?
Och äntligen fick jag säga: Jag har ju försökt rama in hedersbegreppet med ett historiskt perspektiv men huvudsyftet har varit att analysera fenomenet i ett nutida komparativt perspektiv. Jag har verkligen tyckt jättemycket om den här kursen och lärt mig massor, men det är min första kurs på universitetet i historia och jag har väl också insett att jag inte är någon historiker. Kan vara antropolog, kan vara journalist, kan vara statsvetare, kanske. Min motivation har varit att skriva något med historisk bakgrund för att sedan kunna skapa någon slags verktyg för att använda i eventuellt framtida skrivande.
Så nej, detta var ingen redogörelse för användandet av abort i historien eller analysen av en amerikansk missionärs liv i Istanbul 1870-1924.
Ni kanske tycker det här är jättetöntigt och vad vill jag egentligen säga? Kanske något i stil med att om man inte tycker något är så jätteroligt och inte gör det så bra helt enkelt - i mitt fall historiska detaljer - så tycker inte jag att man ska skämmas för det. Men, faktum är ju att det är rättså lätt för att skämmas för dylik sak när man sitter med finaste historieläraren i en klass som man gillat jättemycket och så bara, nä, det här med historia alltså. Och faktum är faktiskt fortfarande att jag tycker att jag kunde försökt mer.
Ja, sen var det en fantastisk kväll med galen dans på Babylon och barhäng på Indigo (som verkligen var ett trashigt ställe).
Och undrar fortfarande hur det går för Gudrun i Let's dance?
Kommentarer
Postat av: Elin
Härligt att du fixade presentationen, go girl!
Jodå, Gudrun sköter sig fint, såg reprisen nyss och hon är grym på att dansa. Hon är humoristisk, trevlig och skämtsam då hon ger intervjuer efteråt. Eller som hon sa, varför får inte jag dansa bara för att jag är politiker? :)
Postat av: maja
Tack Elin! You go tillbaka till dig! Man ska inte oroa sig så mycket.
Tack för gudrun uppdateringen också! Hon borde ju vara en sån som kan snacka för sig men vad alla politiker borde kunna är att bjuda på sig själv. Alla politiker borde dansa, därmed basta!
Trackback
