är det mos eller magi?

.

.

Nörden i mig jublar, jag har hittat en riktigt fet bok som nog kan vara till hjälp till min uppsats. Nisha Besara hade använt sig av Manuel Castells teorier om nätverkssamhället i konflikt med bygdesamhället i sin ledare i Tvärdrag #6 2004. Då om USA, precis efter första Bush-valet. Kortfattat; om samhället inte håller ihop, om man har grupper som drar isär, nu inte ekonomiskt utan moraliskt och etiskt, livsstilsmässigt kommer detta resultera i konfliket. I USA finns det de som vill ha gud i kyrkan, krig i Iraq, moral och hårdare tag, en konservativ politik. Vilka de är och hur många de är är en annan fråga. Många skulle nog dessutom säga att de är inskränkta, outbildade, fördomsfulla, de har svårt att hantera en multifacetterad globaliserad värld. Hur som helst var de tillräckligt många för att vinna valet 2004.

.

.

Det slog mig då att detta till väldigt stor del liknar det resonemang som förs i Turkiet, och även i Iran. I Iran lite med en lite mer tydlig avsändare i form av den gröna revolutionen. Fattiga och religiösa blev utlovade potatis som vallöfte för att rösta på Ahmadinejad. I Turkiet är AKP absolut störst i öst, bland religiösa, lågutbildade etc, och vinner extremt stort. Båda dessa religiöst konservativa grupper är sådana som kanske inte alltid röstar men vars röstar man kan mobilisera om man talar direkt till dem, och motståndare till exempelvis AKP menar då att det är extremt populistiskt. Man målar ut dessa grupper som obildade etc och vidare att de inte är mogna för demokrati. Inte olikt resonemanget bland den intellektuella vänstern i USA, som menar att det är på grund av oupplysning bygdesamhället röstar fram Bush.

.

.

På slutseminariet för min kurs i Centralasiens historia igår diskuterade vi just denna fråga och hur tabu den är i Sverige. Här kan man inte prata om att det finns grupper så obildade att de inte är mogna för demokrati. Ändå kan man se en sådan diskurs i verklighetens folk som KD pratar om. KD menar ju att det här med teorier, genusperspektiv, abstrakt konst etc är för komplicerat och verklighetsfrånvänt.

.

.

Frågan är då hur man hanterar detta? Castells menar att man i USA förstått att man måste närma sig varandra, förstå varandras vardag etc för att få sin samhälleliga diskussion att hänga ihop.

.

.

Lästips till mig själv:

Castells, Manuel, Ince, Martin, 2003, Conversations with Manuel Castells

Castells, Manuel, 1996, The risk of the network society

Här har vi en fet teoretisk utläggning men också lite lättsamma konversationer med en journalist, Martin Ince, där man ska få lite helhetsgrepp kring det hela. Känns dessutom som skvallerkvalitet.