är det mos eller magi?

Det är rött, vackraste rött.

Vackrast var två chilenska familjer. Jag är nog mer vänster än du, sa han. Vi pratade om demokrati och röstdeltagande. Man möter de här människorna som gör djupa politiska handlingar i sitt vardagsliv. Som pratar med sin familj och sina vänner om politik, om alternativen vi har. Chile känns alltid så nära. Men det är så långt bort.

En gammal tant som sa; Jag har bestämt mig, jag ska rösta på socialdemokraterna. Fast det har jag ju alltid gjort.

En annan gammal tant; Nej, politiken, det är så tråkigt, det ser jag på TV varje dag. Men rösta ska jag. Jag ska rösta på er. (Till henne sa jag att jag också tyckte politik på TV var tråkigt. Det är att vara ute hos sådana som henne som är roligt. Och att politik inte är tråkigt utan spännande och viktigt. Det är så här vi bygger vårt samhälle.)

En sista korridor i Flogsta höghus 5, de ber oss stiga in. Frågar om vi vill ha digestivekex. Jag och Ardalan andas ut och slår oss ner i köket. Då börjar de peppra oss på belopp i värnskatt, antal nya tjänster i sociala, hur vi ville skapa ekonomisk tillväxt och vilken vår definition av arbetarklassen var. Hur såg vi på psykvården? Världens mysigaste samtal. Blev avbrutna vid varje floskel, blev ifrågasatta på varje påstående.

När vi gick sa Marie med en menande blick; Mig behöver ni inte övertyga.