det är vid köksbordet som de skarpaste analyserna gör
Spenderade en dag här i veckan med att komma försent, kliva av vid fel busstopp. Och ska man till polisstationen långt bort åt helvete för att fixa uppehållstillstånd – ta då inte med en bunt A4 med förbeställningar av en svensk bok om nationalekonomi istället för dina ifyllda formulär. Då får du nämligen åka hem med din trötta turkiska mentorstudent och bestämma dig för att åka tillbaka på torsdag.
Så vi åkte hem. Letade igenom tre olika mataffärer efter havregryn. Hann bli jätteledsen och känna mig långt bort från Sverige – finns här verkligen inga havregryn i Turkiet? Men självklart. Det var bara ingen som jobbade i någon av butikerna som trodde det.
Men vi hittade. Och gick hem till Erkan och gjorde chokladbollar. Eller jag gjorde. Och han jobbade med sitt projekt med kolsyrade vassledrycker som han ska vinna värsta feta tävlingen med och få 100 000 TL för att starta en liten fabrik med. Så funkar det här. Han lagade middag och vi hängde vid köksbordet.
- För dig gör vi ett undantag. Men annars pratar vi inte om politik i det här hemmet. Det leder bara ingenvart, sa Erkans lägenhetskompis och stirrar stint på mig. Jag har lyckats förklara min uppsatsidé på turkiska och Erkan har nickat imponerat över min turkiska. Ett projekt på DISK för att undersöka deras politiska vision angående EU. Lägenhetskombon menar att den visionen förändras varje gång de får en ny ordförande. På samma sätt som turkisk politik förändras vid varje val.
- För 15 år sen höll vi på att få socialism här. Men det gick åt helvete. Nu har vi islamisterna. Men det spelar ingen roll att de är muslimer. Det är deras ekonomiska politik. Visst, det går bra för Turkiet, det går jättebra. De har vänt vårt fokus från väst till öst. Vi fick bara köpa massa saker jättedyrt och aldrig sälja mot EU, nu åt öst kan vi sälja saker och det går jättebra. Men det är för företagen det går bra. De flesta människor i Turkiet får ingen del av detta, säger han med samma stinna blick.
Det behövs ingen sekulär opposition i Turkiet. Men det behövs ett uppror mot den neoliberala politik som AKP för. Och CHP är ideologiskt döda och insnöade på nationalism och sekularism. Man kan bli galen på alla bilder av Atatürk. Med ett av de två stora partierna på fritt fall är oppositionen splittrad. Supernationalister finns, kurdisk opposition finns. Men vad som behövs är ett trovärdigt alternativt som lägger striden kring sekularitet åt sidan för att föra politik för de människor som faktiskt bor i Turkiet.
- Och hur är politiken i Sverige, säger Erkan som ett skämt mer eller mindre. För dem är Turkiet ickepolitik.
- Social demokrat? Fortsätter han.
- Ja? Nickar hans kombo.
Nej. Får jag säga. Svensk politik är inte socialdemokrat och berättar i korta drag om den liberala högerpolitik som bedrivits i vårt land de senaste 4,5 åren.
Men det är närmast vördnad i deras röster och blickar när vi pratar om svensk socialdemokrati. Och när jag berättar att jag jobbar med Tvärdrag och samma vördnad kvarstår har jag aldrig känt mig stoltare över det vi gör och kämpar för.
Längre än så kom vi inte på de minuter som de tillät politik som samtalsämne. I Turkiet är det rättså långt.
Förövrigt. Middagen var fantastiskt. Potatis och kyckling i ugn täckt av tomatsås med mynta och massa svartpeppar. Yoghurt. Så klart. Om man inte äter det tycker de att man är galen.
Och förövrigt. Jag saknar mitt eget köksbord så himla mycket.
