en vanlig dag
Det är eftermiddag. Trådlös uppkoppling på Ergoren café. Och te. För motsvarande två kronor. Genomfrusna händer. Har hängt med Erkan i deras laboratorium. De labbar och gör examensarbete. Kolsyrade mjölkdrinkar som smakar äpple. Mat, jordbruk, fisk verkar vara huvudfokus på detta universitet. Erkan ska visa mig butiken där man kan köpa glass, yogurt, alles producerat av skolans studenter.
...
Dagens lektion i modern turkish eller türkiede türcesi som det heter här. Helt enkelt om hur modern turkiska är utformat. 73 elever som ständigt sitter och viskar. En trött och förkyld professor längst fram. Hon borde säga åt alla att vara tysta men orkar väl inte.
...
Jag själv i något pms-liknande tillstånd går runt och pratar för mig själv. I huvudet. På göteborgska. Känner mig galen.
...
Går nerför trappan och försöker ta mig fram. Folk överallt. 14.45 slutar alla lektioner på hela campus verkar det som. Inser helt plötsligt att jag fattade dagens lektion. Antecknade som en galning. Slog upp i ordboken jag fått låna av Magnus. Men idag pratade vi om plural-, genitiv- och ackusativändelser. Och detta kan jag. För dylikt måstre man traggla järnet som nybörjare med turkiska. Och runt omkring mig satt 72 turkiska studenter som får förklarat för sig hur deras krångliga aggiluterande språk är uppbyggt.
...
Merta pratade assnabbt, insisterade på att jag skulle sitta längst fram. Och allt hon säger verkar bara så himla snällt. Jag fattade bara att hon skulle prata turkiska med mig och att vi skulle hänga på stan. Och om jag har några frågor om lektionen så är det bara att fråga. Jag ska få kopiera hennes anteckningar. Vi byter nummer och hon är borta som en vind. Allt på turkiska går bara så fort.
...
På biblioteket för att hämta ut mitt student-ID kort som jag glömde igår. Två äldre män och en ung tjej i informationen på våning 2. Hon lyser upp och säger "HI MAJA". Praktiskt tänker jag, de vet att jag glömde mitt kort. Men nej, det har de ingen aning om. Istället förklarar hon att hon pluggar engelska och frågar om vi inte kan ta en kaffe. Fantastiska människor. Imorgon kl 11, görüsürüs.
...
Dagens lektion i modern turkish eller türkiede türcesi som det heter här. Helt enkelt om hur modern turkiska är utformat. 73 elever som ständigt sitter och viskar. En trött och förkyld professor längst fram. Hon borde säga åt alla att vara tysta men orkar väl inte.
...
Jag själv i något pms-liknande tillstånd går runt och pratar för mig själv. I huvudet. På göteborgska. Känner mig galen.
...
Går nerför trappan och försöker ta mig fram. Folk överallt. 14.45 slutar alla lektioner på hela campus verkar det som. Inser helt plötsligt att jag fattade dagens lektion. Antecknade som en galning. Slog upp i ordboken jag fått låna av Magnus. Men idag pratade vi om plural-, genitiv- och ackusativändelser. Och detta kan jag. För dylikt måstre man traggla järnet som nybörjare med turkiska. Och runt omkring mig satt 72 turkiska studenter som får förklarat för sig hur deras krångliga aggiluterande språk är uppbyggt.
...
Merta pratade assnabbt, insisterade på att jag skulle sitta längst fram. Och allt hon säger verkar bara så himla snällt. Jag fattade bara att hon skulle prata turkiska med mig och att vi skulle hänga på stan. Och om jag har några frågor om lektionen så är det bara att fråga. Jag ska få kopiera hennes anteckningar. Vi byter nummer och hon är borta som en vind. Allt på turkiska går bara så fort.
...
På biblioteket för att hämta ut mitt student-ID kort som jag glömde igår. Två äldre män och en ung tjej i informationen på våning 2. Hon lyser upp och säger "HI MAJA". Praktiskt tänker jag, de vet att jag glömde mitt kort. Men nej, det har de ingen aning om. Istället förklarar hon att hon pluggar engelska och frågar om vi inte kan ta en kaffe. Fantastiska människor. Imorgon kl 11, görüsürüs.
Kommentarer
Trackback
