första skoldagen
...
Idag när jag beställer låter han extra trött, han som alltid varit så pigg och glad. Och det hugger till i hjärtat och jag tänker på Jenny Wrangborgs diktrader om maten de lagade på restaurangen där hon jobbade som var så dyr att de som jobbade där aldrig skulle ha råd att äta den. Och på det tvingade cyniska leendet. Och undrar vad fan jag gör som måste gå hit och inser att det är dyrt till och med med svenska mått mätt.
...
Detta är överpriser som betalas. För min del för att få någon timme av att inte vara annorlunda, att vara hemma. Inte bli utstirrad och överröst med den totala vänlighet som finns här, blandat med nyfikenheten. Inte bli utskrattad som igår i klassrummet. Försökte sitta längst bak för att smälta in. Läraren frågade om det fanns några utländska studenter i klassen. Jag försöker stirra ner i boken och se upptagen ut och fattar ingenting och alla vänder sig om och kan inte sluta skratta. Esra som sitter bredvid mig säger "det är ju du", och jag säger förvirrad och uppryckt, nerpressad under alla skratt "Evet, evet." och vill inte säga något mer och läraren fortsätter prata jättesnabbt och Esra rycker in i mitt ställle och svarar på alla frågor och jag får in några ord och säger att jag kan lite turkiska.
Sen börjar lektionen. Skratten har tystnat. För mig är det lite som en chock - de skrattade verkligen så där mycket åt mig? Vet inte ens vad den här kursen heter på turkiska, men på engelska är det "principles of oral av written narration". Vi ska skriva brev. Jag kan skriva brev. Sen går vi igenom litteraturlistan. Esra skriver upp allt åt mig. Det är nio romaner. På turkiska. Köper den första och läser en sida på 20 minuter.
...
Starbucks ser likadant ut världen över. Det är samma sammetsfotöljer här som i Tyskland. Samma kaffe och samma äckliga muffins. Och ingen stirrar på mig.
...
Välkommen till första skoldagen på Cukurova University, tänker jag.
Majsen då <3
Det kommer gå bättre och bättre.
Kram!
ahhh sid. Tack. Det är rätt fint ändå. soligt och härligt! och alla är ju snälla! kram
Härligt med lite vanliga vardagsutmaningar från en helt ovanlig vardag! Jag ser mkt fram emot uppdateringarna... given bussläsning!
Jag känner igen mig. Går ofta till "västerländska" resturanger, cafeer och barer med feta överpriser bara för att inte uppmärksammas och inte känna sig konstigt. Då och då måste man unna sig det.
Tänk på att inte bli paranoid när folk skrattar. Oftast är det nog inte åt en... i alla fall är det ju du som är coolast och modigast där.
lasse - bra sporrning för att uppdatera. det finns fett mycket vardag här!
jonas - ja. men kanske behöver små andliga hål här och där liksom. och sen dyka ut i allt igen. hehe och tack för peppen. jag tog det inte så personligt. eller blev inte paraniod. kunde bara inte fatta att det verkligen hände.
