hej hopp
Är groggy.
Ser solen sjunker över den lilla, lilla skogen
Oroshjärta med Andersson Wij
Fyra artiklar om sammanfattningar av turkisk utrikespolitk, efter Kalla Kriget
Miserabel middag med fem ansikten som stirrar rakt fram
Jag säger att man borde nog inte jobba så här mycket på söndagar
Så kan det gå
Så nu en söndagsnatt igen
Favoritnätter
Det snöar här förresten
Marketa säger att det är lika bra om det nuändå ska vara så här kallt
Kanske har hon rätt
Nükte sms:ar "love u - miss u", hon är aldrig här på helgerna. Jag har varit så himla mycket här den här helgen. Men så lovade hon, förut, att vi skulle åka hem till henne och jag skulle bo där lite innan jag åker hem. Fint tycker jag.
Puss&god natt
Fyra artiklar om sammanfattningar av turkisk utrikespolitk, efter Kalla Kriget
Miserabel middag med fem ansikten som stirrar rakt fram
Jag säger att man borde nog inte jobba så här mycket på söndagar
Så kan det gå
Så nu en söndagsnatt igen
Favoritnätter
Det snöar här förresten
Marketa säger att det är lika bra om det nuändå ska vara så här kallt
Kanske har hon rätt
Hot eller verklighet?
Vårt sätt att leva tillsammans kommer ändras
Kan vara den bästa boktiteln på år 2010.
Hela himmelen sjunger res dig upp och gå.
Vårt sätt att leva tillsammans kommer ändras
Kan vara den bästa boktiteln på år 2010.
Hela himmelen sjunger res dig upp och gå.
Nükte sms:ar "love u - miss u", hon är aldrig här på helgerna. Jag har varit så himla mycket här den här helgen. Men så lovade hon, förut, att vi skulle åka hem till henne och jag skulle bo där lite innan jag åker hem. Fint tycker jag.
Puss&god natt
Söndagsmorgonstund
Vilken underbar morgon, utbrister man och sträcker ut armarna mot den stålgrå himmelen. Hoppas på att skorna inte ska läcka in vatten. Går ner och äter torra bröd med underbar körsbärsmarmelad till frukost.
- Lärde mig Iran-reglerna för backgammon.
- Fick höra att det inte är ovanligt i Iran att tycka att Bush var bättre än Obama, ja om man bortser med det där lite klumpiga att starta krig då.
- Shirin Ebadi, hon som fick freds nobelpris för några år sen, advokat med fokus på kvinnors rättigheter, vill göra reformer inom ramen för islam. Hon är inte helt omtyckt. Inte om man tycker att religon är stupid, stupid. Då vill man slänga ut barnet med badvattnet.
- Min slutsats, också efter att ha konfronterat Marketa på ämnet: Det finns en opposition i Iran som vill till väst, USA, lika mycket som man ville riva ner järnridån i Tjeckoslovakien. Så klart är det så. Det här med mänskliga rättigheter inom ramen för islam är bara bullshit enligt vissa. Enligt mig blir det väldigt mycket hårt mot hårt.
- Den där gatan i Teheran, den där polisbilar mejade ner demonstranter genom att omväxlande köra framåt och backa bakåt, det är samma gata som två av Teherans Universitet ligger på.
Här är en länk til CNN, kolla till exempel på Iran and opposition divide grows.
- Lärde mig Iran-reglerna för backgammon.
- Fick höra att det inte är ovanligt i Iran att tycka att Bush var bättre än Obama, ja om man bortser med det där lite klumpiga att starta krig då.
- Shirin Ebadi, hon som fick freds nobelpris för några år sen, advokat med fokus på kvinnors rättigheter, vill göra reformer inom ramen för islam. Hon är inte helt omtyckt. Inte om man tycker att religon är stupid, stupid. Då vill man slänga ut barnet med badvattnet.
- Min slutsats, också efter att ha konfronterat Marketa på ämnet: Det finns en opposition i Iran som vill till väst, USA, lika mycket som man ville riva ner järnridån i Tjeckoslovakien. Så klart är det så. Det här med mänskliga rättigheter inom ramen för islam är bara bullshit enligt vissa. Enligt mig blir det väldigt mycket hårt mot hårt.
- Den där gatan i Teheran, den där polisbilar mejade ner demonstranter genom att omväxlande köra framåt och backa bakåt, det är samma gata som två av Teherans Universitet ligger på.
Här är en länk til CNN, kolla till exempel på Iran and opposition divide grows.
Ser inte tillbaks, ändå dör jag med varje steg jag tar
Hade glömt bort den här låten. Det är ju Annika Norlin igen och jag tycker typ att jag känner henne för att jag lyssnar på alla låtar om och om igen. I söndags morse fick jag dessutom vakna till "vi kommer att dö samtidigt du och jag", för den hade min bror som mobilsignal och det är en kanske inte så lite vacker låt. Vacker är vad den är. Om hundkompisar, om att du är yngre än jag men att du röker så mycket så att det går jämt ut, och utan en bästa vän så dör man.
Så sitter jag här och lyssnar på "det gör ont för varje hjärtslag" och egentligen inte alls, men det blir ju lite deppigt, inte sant? Såg nyss världens vackraste solnedgång här, djuporange sol gick ner bakom berget. Gick och satte mig i en fotölj här på högsta våningen och såg den sjunka sekund för sekund. Sms:ade till en fin vän, gick och hämtade te. Sitter här högst upp. Marketa har gått på fest för alla som pluggar politik på master- och phd-nivå, men jag får inte gå för jag är bara erasmus. Dessutom känner jag inte den där läraren som har festen. En ung kille som bara håller på en politisk teori och vad det är för skillnad mot politisk vetenskap. Han brinner verkligen för skillnaden mellan teori och vetenskap, var på hans introduktionsföreläsning. Annars påminner han rätt mycket om lärare i dead poets society. Och jag är inte bjuden tills hans fest.
Men ja ja. Jag pluggar nu. Det går bra. Samlar information, undersöker, har stenkoll på alla svenska partiers politik vad gäller kurdfrågan, mer och mer koll på var dessa frågor gällande mänskliga rättigheter ligger i köpenhamns kriterierna. Visste ni att det handlar om tre olika kritierier, och att det i Turkiets fall rör sig om 35 kapitel. Och att kapitel 23 och 24 rör mänskliga rättigheter. Kurdisk lobby, turkiska reformer och svårigheter att hitta trovärdig uppdaterad information. Man kan ju bli trött för mindre. Men jag pluggar nu. Och det går väl bra. Och imorgon är det presentation, typ fem minuter om ämnet. Det är ju nemas problemas. Dessutom älskar jag juat den här fasen i arbetet, att ha all information och sen sätta sig ner och skriva ihop det på ett bra sätt. Går alltid bättre om man har bra ramar, stadga etc, men det är nu alla frågor kommer upp, några klaras upp, andra får strykas. Men det är nu man känner att man kommer någon vart. Att ha en disponering, en bild över hur ens text ska se ut, en halvfärdig bibliografi och hundra små utklipp bestående av tusentals ord. Dessutom har de blingat vårt bibliotek med glitter, ljusslingor överallt och sprayat Happy New Year på ingångsdörrarna. Roligt!
Hemlängtan, Spelar för livet - Sofia Karlsson
hej.
Har haft 14 dagar av besök, alldeles sprudlande.
Tycker så om att min familj och mina vänner har varit här, sett, gått på gator, träffat människor jag tycker om, och alla nya. De har lärt sig turkiska, kurdiska, hur man gör affärer
Att de varit här och lämnat kramar, choklad, naturläkemedel, vitaminer, mina bästa skor, doftljus och avtryck i form av alla ord.
Vinkade av M Modin med G innan jul. Vinkade av mamma och pappa och Karin igårkväll. De steg på tåget mot Sofia. Så spännande och vemodigt, speciellt just nu när jag sitter i ett stökigt rum. Lite ensam. Vinkade av storebror och storebror idag.
Chattar med Nükte som säger:
[21:05:51] nukte: but don't be
[21:05:52] nukte: because you 'll be with them very soon
[21:05:57] nukte: and this is sad for me
Men Nukte är inte på skolan och jag kan inte ens ge henne presenter. Hon ska få första delen av Stieg Larsson på turkiska, choklad och doftljus. Himla fin present. Alla som inte får presenter har jag istället i mina tankar, värme och kärlek är faktiskt bättre än Stieg Larsson. Fast undrar hur det blir för henne, att läsa om Sverige på så vis? Försöker komma ihåg vad den handlade om. Vet att det var upplyftande att läsa den för mig. Det var under perioden när jag läste förvaltningsrätt. Det var rättegångar, rättsprocessor - spännande om juridik, jag kände igen så mycket och kunde applicera lite hit och dit. Sen är det hela grejen med Millenium och tidningsredaktionen. Som en våt dröm för någon med journalistdrömmar. Jobba nätterna igenom, göra sådana scoop. Allt kaffe, alla kärleksaffärer och sen mitt upp i detta Lisbeth Salander som är knäppaste, roligaste, mest fascinerande. Hon får väl helt enkelt börja med det och sedan kanske något annat. Eftersom hon nu säger att hon ska söka masters i Sverige.
Spelar för livet, sjunger för full hals, leker med toner, vet inget annat som ger både glädje och dagligt bröd.
Det är söndagskväll som vanligt.
Tack alla för den här dagen, kvällen.
nu ska jag kolla på guds tre flickor.
Puss&godnatt
Har haft 14 dagar av besök, alldeles sprudlande.
Tycker så om att min familj och mina vänner har varit här, sett, gått på gator, träffat människor jag tycker om, och alla nya. De har lärt sig turkiska, kurdiska, hur man gör affärer
Att de varit här och lämnat kramar, choklad, naturläkemedel, vitaminer, mina bästa skor, doftljus och avtryck i form av alla ord.
Vinkade av M Modin med G innan jul. Vinkade av mamma och pappa och Karin igårkväll. De steg på tåget mot Sofia. Så spännande och vemodigt, speciellt just nu när jag sitter i ett stökigt rum. Lite ensam. Vinkade av storebror och storebror idag.
Chattar med Nükte som säger:
[21:05:51] nukte: but don't be
[21:05:52] nukte: because you 'll be with them very soon
[21:05:57] nukte: and this is sad for me
Men Nukte är inte på skolan och jag kan inte ens ge henne presenter. Hon ska få första delen av Stieg Larsson på turkiska, choklad och doftljus. Himla fin present. Alla som inte får presenter har jag istället i mina tankar, värme och kärlek är faktiskt bättre än Stieg Larsson. Fast undrar hur det blir för henne, att läsa om Sverige på så vis? Försöker komma ihåg vad den handlade om. Vet att det var upplyftande att läsa den för mig. Det var under perioden när jag läste förvaltningsrätt. Det var rättegångar, rättsprocessor - spännande om juridik, jag kände igen så mycket och kunde applicera lite hit och dit. Sen är det hela grejen med Millenium och tidningsredaktionen. Som en våt dröm för någon med journalistdrömmar. Jobba nätterna igenom, göra sådana scoop. Allt kaffe, alla kärleksaffärer och sen mitt upp i detta Lisbeth Salander som är knäppaste, roligaste, mest fascinerande. Hon får väl helt enkelt börja med det och sedan kanske något annat. Eftersom hon nu säger att hon ska söka masters i Sverige.
Spelar för livet, sjunger för full hals, leker med toner, vet inget annat som ger både glädje och dagligt bröd.
Det är söndagskväll som vanligt.
Tack alla för den här dagen, kvällen.
nu ska jag kolla på guds tre flickor.
Puss&godnatt
Istanbul en lördagskväll
Lösryckta funderingar:
Kanske först och främst det faktum att Istanbul ibland kan kännas som ett enda stort vardagsrum där allt bara är mysigt och man kan hänga. Fantastiskt avslappnande, det finns bara massa ställen man kan smyga in på och känna sig välkommen på. Och överallt är det bara folk som man känner. Detta är vad Istiklal gör med ens liv. Förvisso är det bland det mest uppenbara uteliv man kan ha här, antar jag. Men samtidigt är det så det är av en anledning. Detta är två kilometer av fasader, där alla bakgatorna utgör livet. Alla är där. Kan det kännas som. Och man kan ramla runt.
Idag tycker jag bara att alla här är så himla fina. Ville mest säga det. Som bjuder med, in, ut och överallt hamnar man. Kan inte ens stava till stället jag bodde på i natt, men vad som var fint var att äta frukost med Nükte, Edda, Lara, Hasan och Berkten, bara i timmar, med massor av te, kaffe. Och oliver, alla ostar, fler oliver, asma, podga, annat bröd, fem olika marmelader. Inga pannkakor men bra ändå. Ingen DN, men bra ändå. Ingen Håkan Hellström, men Franz Ferdinand istället. Annat helt enkelt, andra gårdagskvällar, andra sängar att somna i, andra gator att gå på, annat skvaller, andra ändamål, andra krämpor, hjärtekval. Annat, men ändå samma.
Kanske först och främst det faktum att Istanbul ibland kan kännas som ett enda stort vardagsrum där allt bara är mysigt och man kan hänga. Fantastiskt avslappnande, det finns bara massa ställen man kan smyga in på och känna sig välkommen på. Och överallt är det bara folk som man känner. Detta är vad Istiklal gör med ens liv. Förvisso är det bland det mest uppenbara uteliv man kan ha här, antar jag. Men samtidigt är det så det är av en anledning. Detta är två kilometer av fasader, där alla bakgatorna utgör livet. Alla är där. Kan det kännas som. Och man kan ramla runt.
Idag tycker jag bara att alla här är så himla fina. Ville mest säga det. Som bjuder med, in, ut och överallt hamnar man. Kan inte ens stava till stället jag bodde på i natt, men vad som var fint var att äta frukost med Nükte, Edda, Lara, Hasan och Berkten, bara i timmar, med massor av te, kaffe. Och oliver, alla ostar, fler oliver, asma, podga, annat bröd, fem olika marmelader. Inga pannkakor men bra ändå. Ingen DN, men bra ändå. Ingen Håkan Hellström, men Franz Ferdinand istället. Annat helt enkelt, andra gårdagskvällar, andra sängar att somna i, andra gator att gå på, annat skvaller, andra ändamål, andra krämpor, hjärtekval. Annat, men ändå samma.
Nog om detta.
Och istället börja studera.
Istanbul temporary art exhibition 3-6 december // Tema: tvåsamhet?
Bilder från i lördags kväll när jag och Andrea var på utställning för modern, jämförande konst.
Draft: Dec. 4, 2009
Det blev december lite utan att jag märkte det, så klart. Och första advent har redan varit.
Har ägnat min tid åt hamam, vandra gator, hänga på pubar, prata turkiska.
Mellanlandar lite i mitt rum, slänger skräp och lyssnar på julmusik.
Puls, hög.
Kurbad med mineraler använda redan av de romarna i bergen.
Lokum från förorten.
Backgammon, som Lovisa lärde mig i Selcuk.
Backgammon som i det fina spelet Andrea gav mig i present.
Te som vi hela tiden får i små presenter av alla söta turkar vi träffar.
Te från baren på terassen, från vakten på färjan, från familjerestaurangen, från Mado-killen som skulle till Umeå.
Te, så himla trevligt att bli bjuden på te hela tiden.
Det är inte jul här, men ändå vinter. Och det löser man med biblioteksmys, salep, klubbnätter och te i framtiden.
Har ägnat min tid åt hamam, vandra gator, hänga på pubar, prata turkiska.
Mellanlandar lite i mitt rum, slänger skräp och lyssnar på julmusik.
Puls, hög.
Kurbad med mineraler använda redan av de romarna i bergen.
Lokum från förorten.
Backgammon, som Lovisa lärde mig i Selcuk.
Backgammon som i det fina spelet Andrea gav mig i present.
Te som vi hela tiden får i små presenter av alla söta turkar vi träffar.
Te från baren på terassen, från vakten på färjan, från familjerestaurangen, från Mado-killen som skulle till Umeå.
Te, så himla trevligt att bli bjuden på te hela tiden.
Det är inte jul här, men ändå vinter. Och det löser man med biblioteksmys, salep, klubbnätter och te i framtiden.
Draft: Nov. 12, 2009 - om en studiecirkel
För att illustrera:
[härifrån]
Ey, dagens fundering på tema studiecirkel:
Varför skriver någon sms och säger att det här fick mig att tänka på dig, hur är läget. Och sen när eliminent svar skickas så ekar rymden tyst, tomt, inte alls.
Kära studiecirkel, jag har nog många frågor egentligen.
Exempel: Händer saker helt utan anledning? Antagligen inte. Så varför händer de?
Lyssnar på hello saferide och sover istället.
God natt!
"Berätta om dagarna som går, i den grå staden, i november"
Jag lyssnar på Wrangborg och Stormen här.
- Lyssna på mig när jag säker att vi behöver varandra, som en säkerhet, att vi ska välja styrkan tillsammans, välja hoppet om att nån gång kunna andas ut. Vara svagast med världens starkaste. Vara tröttast, men orka hela vägen, berätta, säger hon.
Skeppet kommer nå sitt mål.
Vi kan älska varandra de få timmarna innan skiften vänder.
Det här är vackert, en vacker kväll. Dricker varm choklad och Marta dricker varm choklad för jag hämtade det till oss från Kahve-cafét. Ibland har man bara för mycket huvudvärk och Martas mamma sa till oss över knagglig skypelina att sådana här kvällar behöver man faktiskt choklad.
Idag kom hösten hit förresten. Blir nog inga fler bilder på bara ben, solglasögon och slappa dagar. Idag föll löven, ligger i ringar under träden och svinunfluensan ligger tät över kampus. Idag på turkiskan lärade jag mig säga:
- Yorgunuyorum.
Det betyder: Jag är trött. Efteråt pratade jag med Güniz som är vår sötaste lärare i knalligt rött hår. Hon var trött, åttonde timmen av undervisning. Det är becksvart utanför och i tre timmar har hon smashat grammatik på oss. Själv tänkte jag att idag lärde vi oss sjukt mycket, fastän jag lutade huvudet mot väggen och bara ville få vila. Güniz sa att vårt schema var jättedåligt, för alla. Jag ville byta grupp och vara ledig på onsdagar så jag kan vara med i civic involvement project, med flyktingar i Kadigköy. Det gick bra tyckte hon.
- Lyssna på mig när jag säker att vi behöver varandra, som en säkerhet, att vi ska välja styrkan tillsammans, välja hoppet om att nån gång kunna andas ut. Vara svagast med världens starkaste. Vara tröttast, men orka hela vägen, berätta, säger hon.
Skeppet kommer nå sitt mål.
Vi kan älska varandra de få timmarna innan skiften vänder.
Det här är vackert, en vacker kväll. Dricker varm choklad och Marta dricker varm choklad för jag hämtade det till oss från Kahve-cafét. Ibland har man bara för mycket huvudvärk och Martas mamma sa till oss över knagglig skypelina att sådana här kvällar behöver man faktiskt choklad.
Idag kom hösten hit förresten. Blir nog inga fler bilder på bara ben, solglasögon och slappa dagar. Idag föll löven, ligger i ringar under träden och svinunfluensan ligger tät över kampus. Idag på turkiskan lärade jag mig säga:
- Yorgunuyorum.
Det betyder: Jag är trött. Efteråt pratade jag med Güniz som är vår sötaste lärare i knalligt rött hår. Hon var trött, åttonde timmen av undervisning. Det är becksvart utanför och i tre timmar har hon smashat grammatik på oss. Själv tänkte jag att idag lärde vi oss sjukt mycket, fastän jag lutade huvudet mot väggen och bara ville få vila. Güniz sa att vårt schema var jättedåligt, för alla. Jag ville byta grupp och vara ledig på onsdagar så jag kan vara med i civic involvement project, med flyktingar i Kadigköy. Det gick bra tyckte hon.
Helt normal förmiddag
Hippekillen kommer och frågar om han får sitta bredvid oss. Självklart. Vi hänger på gräset, solen gassar. Dricker te och äter någon slags pirog med fetaostfyllning till frukost. (Imorse var det sovmorgon efter min helnatt med tre timmars skype till Paris och sedan responesepapers som skulle skrivas vid 03.30-tiden. Ungefär samtidigt som jag kom på att jag läst artiklarna till fel vecka. Superskoj.) Morgonen spenderades med att skriva fullmakter och jaga P Andersson och hans personnummer. Om allt går vägen kommer det kanske leda oss ett steg närmare vår lägenhet med balkong i ett kvarter lite närmare dig, kanske? Lämnade också tillbaka en dator jag lånat, och skrev ut den totalt misslyckade rapporten jag skrivit på morality in scandals, och inte om tablodisering av media som var meningen.
Hippiekillen läser antropologi! Han tyckte att det var ett dåligt ämne. Jag måste då berätta varför jag tycker att det är ett bra ämne. I samma andetag passar jag på att dissa realismen som bara öser över allt som har stt göra med utrikespolitik och internationella relationer. Han säger att det kanske inte riktigt verkar som min grej, det där med statskunskap. Men det är ju inte det, jag tycker inte att det är jag som borde ändra mig, jag tycker att det är statskunskapen! Han berättar vilka kurser han tycker att jag borde läsa här - berättar om civil reactions on headscarf issue, on military interventions, on whatever. Verkar ju fantastiskt.
Men den kursen, vad den nu hette, går inte att läsa för den läraren undervisar på Yale nu. Hallå? Hur orättvist är inte det?
Trevlig frukostpaus. Hippiekillen var en riktig skämtare. Jag berättade att morfar skickat bilder från IMF-protesterna. Det var hippekillen som var så upprörd över hur turkisk media rapporterade. När de bara intervjuade gamla stofiler som ojade sig och undrade vad som hänt med ungdomen, att de inte älskade Turkiet - hur kunde de förstöra så mycket? Ville visa honom att Stockholms fria tidning hade fångat upp ett annat perspektiv, berättat om varför man protesterade och så. Så att han kunde få ett break från konservativa moralpredikningar liksom.
- Människor som bor i Turkiet har inte riktigt fattat det här med att leva i ett fritt samhälle, säger hippekillen, de fattar inte att den här typen av protester är normala. De fattar inte att de här människorna är emot kapitalismen och att de därför inte bryr sig om att de krossar en fönsterruta.
Jag mumlar något om att dylika konservativa, jag säger konservativa, stofiler finns det överallt. På gott och ont inget unikt med Turkiet. Men vad Hippiekillen menade är ju att det finns människor i Turkiet som inte tycker att det är något problem att rucka på yttrandefriheten om det finns huliganer som gör eller tycker något "fel".
Kritik av kapitalism är helt enkelt fel, speciellt om du är muslim i Turkiet. Kapitalism och närmare bestämt nyliberalism i sitt esse är vad man röstar för när man röstar på AKP - dagens regeringsparti.
Hippiekillen läser antropologi! Han tyckte att det var ett dåligt ämne. Jag måste då berätta varför jag tycker att det är ett bra ämne. I samma andetag passar jag på att dissa realismen som bara öser över allt som har stt göra med utrikespolitik och internationella relationer. Han säger att det kanske inte riktigt verkar som min grej, det där med statskunskap. Men det är ju inte det, jag tycker inte att det är jag som borde ändra mig, jag tycker att det är statskunskapen! Han berättar vilka kurser han tycker att jag borde läsa här - berättar om civil reactions on headscarf issue, on military interventions, on whatever. Verkar ju fantastiskt.
Men den kursen, vad den nu hette, går inte att läsa för den läraren undervisar på Yale nu. Hallå? Hur orättvist är inte det?
Trevlig frukostpaus. Hippiekillen var en riktig skämtare. Jag berättade att morfar skickat bilder från IMF-protesterna. Det var hippekillen som var så upprörd över hur turkisk media rapporterade. När de bara intervjuade gamla stofiler som ojade sig och undrade vad som hänt med ungdomen, att de inte älskade Turkiet - hur kunde de förstöra så mycket? Ville visa honom att Stockholms fria tidning hade fångat upp ett annat perspektiv, berättat om varför man protesterade och så. Så att han kunde få ett break från konservativa moralpredikningar liksom.
- Människor som bor i Turkiet har inte riktigt fattat det här med att leva i ett fritt samhälle, säger hippekillen, de fattar inte att den här typen av protester är normala. De fattar inte att de här människorna är emot kapitalismen och att de därför inte bryr sig om att de krossar en fönsterruta.
Jag mumlar något om att dylika konservativa, jag säger konservativa, stofiler finns det överallt. På gott och ont inget unikt med Turkiet. Men vad Hippiekillen menade är ju att det finns människor i Turkiet som inte tycker att det är något problem att rucka på yttrandefriheten om det finns huliganer som gör eller tycker något "fel".
Kritik av kapitalism är helt enkelt fel, speciellt om du är muslim i Turkiet. Kapitalism och närmare bestämt nyliberalism i sitt esse är vad man röstar för när man röstar på AKP - dagens regeringsparti.
Man kanske skulle tänka på det här med sin utbildning
På bussen hem pratade vi för högt, så klart.
Försökte skynda oss för att hinna plugga ikväll. Jag måste fortfarande göra det.
Jemma frågade mig och jag planerade att resa nått mer.
Så klart, jag vill ju resa till GB - England - London - Exeter.
Men sen då. Insåg att jag verkligen, verkligen inte vet. Har ju varit rätt inställd på att söka min master till hösten. Men så insåg jag att jag kanske inte alls tänker göra det. Att träffa en sån som Marketa, som gjorde sin BA i USA, sin MA i Exeter och sen doktorerar här i Istanbul är verkligen inspirerande. För mig ju lite närmare tanken att jag kan göra exakt vad som helst, kan göra min master var som helst. Och att jag kanske faktiskt ska ägna det en tanke. Kanske borde tänka till. Finns ju massor med saker jag skulle vilja göra - ta vara på det, allt man faktiskt skulle vilja göra. Det sista jag skulle vilja göra är till exempel en master i statskunskap vid Uppsala Universitet. Det finns ju andra så klart.
Men man kanske borde jobba. Jag sa till Jemma att jag nog skulle jobba, att jag kanske till och med har ett jobb. Och jag ska ju ta min examen nu till våren. Hon fattade ingenting men det är bara för att jag ju ska ha en dubbel kandidatexamen, såsom det nu blir med kulturantropologi C och statskunskap C.
Mumlade något om att det finns så himla många tuffa, utvecklande och vackra jobb där ute. Som man kanske skulle viga sitt liv åt, du vet.
Annars kan man ju ge sig i kast med gamla drömmar, de finns kvar, det är det som är det fina. Annars har jag numera en stående inbjudan till Exeter för att lära mig surfa i kallt, mörkt brittiskt vatten. Jemma hade till och med en surfbräda.
I fredags var det samma stående ämne. Nükte håller på att förbereda sig för master-ansökan. Hon berättade om och om igen för alla vi träffade, de frågade hur det gick och hon förklarade. Hon håller på att förbereda sig. Gav mig en ögonöppnare - det är faktiskt något att förbereda sig för. Man måste göra TOEFL och GMAT och man måste fixa det och man kanske borde ha en rankinglista på skolorna man helst vill gå på. Hon verkar jättenervös samtidigt som väldigt taggad. Hon var lätt fredagens idol.
Okej. Jag tycker det är rätt cool att vara i samma situation som alla här, det är liksom samma stora steg för alla. Och det är något rätt viktigt, något att förbereda sig för. Det är man värd.
Så därför; So long, nu ska jag gå och plugga. Calicskan = hardworking på turkiska.
Puss puss, ha en så trevlig söndagkväll!
Försökte skynda oss för att hinna plugga ikväll. Jag måste fortfarande göra det.
Jemma frågade mig och jag planerade att resa nått mer.
Så klart, jag vill ju resa till GB - England - London - Exeter.
Men sen då. Insåg att jag verkligen, verkligen inte vet. Har ju varit rätt inställd på att söka min master till hösten. Men så insåg jag att jag kanske inte alls tänker göra det. Att träffa en sån som Marketa, som gjorde sin BA i USA, sin MA i Exeter och sen doktorerar här i Istanbul är verkligen inspirerande. För mig ju lite närmare tanken att jag kan göra exakt vad som helst, kan göra min master var som helst. Och att jag kanske faktiskt ska ägna det en tanke. Kanske borde tänka till. Finns ju massor med saker jag skulle vilja göra - ta vara på det, allt man faktiskt skulle vilja göra. Det sista jag skulle vilja göra är till exempel en master i statskunskap vid Uppsala Universitet. Det finns ju andra så klart.
Men man kanske borde jobba. Jag sa till Jemma att jag nog skulle jobba, att jag kanske till och med har ett jobb. Och jag ska ju ta min examen nu till våren. Hon fattade ingenting men det är bara för att jag ju ska ha en dubbel kandidatexamen, såsom det nu blir med kulturantropologi C och statskunskap C.
Mumlade något om att det finns så himla många tuffa, utvecklande och vackra jobb där ute. Som man kanske skulle viga sitt liv åt, du vet.
Annars kan man ju ge sig i kast med gamla drömmar, de finns kvar, det är det som är det fina. Annars har jag numera en stående inbjudan till Exeter för att lära mig surfa i kallt, mörkt brittiskt vatten. Jemma hade till och med en surfbräda.
I fredags var det samma stående ämne. Nükte håller på att förbereda sig för master-ansökan. Hon berättade om och om igen för alla vi träffade, de frågade hur det gick och hon förklarade. Hon håller på att förbereda sig. Gav mig en ögonöppnare - det är faktiskt något att förbereda sig för. Man måste göra TOEFL och GMAT och man måste fixa det och man kanske borde ha en rankinglista på skolorna man helst vill gå på. Hon verkar jättenervös samtidigt som väldigt taggad. Hon var lätt fredagens idol.
Okej. Jag tycker det är rätt cool att vara i samma situation som alla här, det är liksom samma stora steg för alla. Och det är något rätt viktigt, något att förbereda sig för. Det är man värd.
Så därför; So long, nu ska jag gå och plugga. Calicskan = hardworking på turkiska.
Puss puss, ha en så trevlig söndagkväll!
Var femte utan jobb i Spanien
Tanja berättar att hennes kille också har semester, men att han inte pallar att vara glad för hennes resa till Istanbul.
För hur är semester när man är arbetslös? Hon har pratat med honom hela dagen, medan jag kollat på Gossip Girl. Jag frågar om de har problem, nej nej säger hon. Men det är ju inte lätt.
Den här killen var en sån som jobbar med att pitcha reklam för företag. I dessa tider är sådana jobb inte roliga.
- I Spanien är arbetslösheten väldigt hög, speciellt sedan ett år tillbaka, säger hon.
Arbetslösheten i Spanien var högst i Europa när jag kollade i somras. Då låg den på 18 procent. Sverige hade 9 procent och ni vet att vi har haft fruktansvärt många varsel, så många som fått gå. Dubbla det.
Tanja och Marta delar en lägenhet i Madrid. Det tar fyra timmar att få ren tvätt i tvättmaskinerna. Sedan finns det inga torkskåp eller torktumlare. De torkar sin tvätt i vardagsrummet, efter dagar med matos och cigarettrök är tvätten torr och smutsig igen. Nu bor Tanjas kille där, han är hemma på semestern, letar efter jobb.
- Jag är bara glad att han inte är barnläkare också, det vore väldigt långtråkigt, säger Tanja. Sen sticker hon iväg för att möta sin kollegor från någon avdelning på nått sjukhus i Madrid. De är tre kollegor som brukar semestra tillsammans, nu kommer de hit ikväll.
Jag säger hej då och att jag, om jag bara förstod spanska aldrig skulle tycka att det var långtråkigt att lyssna till barnläkare. Mumlar något om att en gång skulle jag också ha blivit barnläkare.
- En gång?
I high school säger jag. Riktigt sant är det ju inte.
För hur är semester när man är arbetslös? Hon har pratat med honom hela dagen, medan jag kollat på Gossip Girl. Jag frågar om de har problem, nej nej säger hon. Men det är ju inte lätt.
Den här killen var en sån som jobbar med att pitcha reklam för företag. I dessa tider är sådana jobb inte roliga.
- I Spanien är arbetslösheten väldigt hög, speciellt sedan ett år tillbaka, säger hon.
Arbetslösheten i Spanien var högst i Europa när jag kollade i somras. Då låg den på 18 procent. Sverige hade 9 procent och ni vet att vi har haft fruktansvärt många varsel, så många som fått gå. Dubbla det.
Tanja och Marta delar en lägenhet i Madrid. Det tar fyra timmar att få ren tvätt i tvättmaskinerna. Sedan finns det inga torkskåp eller torktumlare. De torkar sin tvätt i vardagsrummet, efter dagar med matos och cigarettrök är tvätten torr och smutsig igen. Nu bor Tanjas kille där, han är hemma på semestern, letar efter jobb.
- Jag är bara glad att han inte är barnläkare också, det vore väldigt långtråkigt, säger Tanja. Sen sticker hon iväg för att möta sin kollegor från någon avdelning på nått sjukhus i Madrid. De är tre kollegor som brukar semestra tillsammans, nu kommer de hit ikväll.
Jag säger hej då och att jag, om jag bara förstod spanska aldrig skulle tycka att det var långtråkigt att lyssna till barnläkare. Mumlar något om att en gång skulle jag också ha blivit barnläkare.
- En gång?
I high school säger jag. Riktigt sant är det ju inte.
Att överleva
Grön halsspray som smakar mint. Antiinflammatorisk.
Rosa hallonfärg på hostmedicin som smakar äckligt. Broksin står det på den. Har jag bronkit då?
Brun burk i glas med väldigt stora tabletter i.
Allt är bara öppet hela tiden. Medicinen framställd. Inga låsta dörrar, dygnetruntöppna läsesalar. Ett samhälle som lever dygnet runt. Det är service minded om man säger så. Baksidan är en annan. Det är med blod, svett och tårar det är service minded.
Som en uppenbarelse.
Liksom med språket. Helt plöstligt faller det sig bara naturligt. Lütfen är please. Elmacay är äppelte. Taman är okej. Som världens naturligaste saker. Hjärnan bara kopplar.
Iyi Aksamlar.
Började bli rätt haj på det här nu.
Överlevde ju till och med doktorns prov.
Rosa hallonfärg på hostmedicin som smakar äckligt. Broksin står det på den. Har jag bronkit då?
Brun burk i glas med väldigt stora tabletter i.
Allt är bara öppet hela tiden. Medicinen framställd. Inga låsta dörrar, dygnetruntöppna läsesalar. Ett samhälle som lever dygnet runt. Det är service minded om man säger så. Baksidan är en annan. Det är med blod, svett och tårar det är service minded.
Som en uppenbarelse.
Liksom med språket. Helt plöstligt faller det sig bara naturligt. Lütfen är please. Elmacay är äppelte. Taman är okej. Som världens naturligaste saker. Hjärnan bara kopplar.
Iyi Aksamlar.
Började bli rätt haj på det här nu.
Överlevde ju till och med doktorns prov.
Om att gå till doktorn
För det första; det här kampuset (vad säger man på svenska, kampus eller campus? Inget antar jag.) är lika stort som min värld i Uppsala.
Att gå hemifrån till biblioteket tar lika lång tid som att gå från Svartman till Karin Boye, Carolina eller Daggen.
Det är längre till mataffären än till lutis.
Längre till bokhandeln än till Studentbokhandeln.
Långt till gymmet, men i Uppsala brukade jag inte gymma.
Närmare till sjukhuset än till Studenthälsan.
För det andra; är det Uppsala som är litet eller är det bara min värld i Uppsala?
I receptionen hjälper killen bredvid att tolka för mig.
Ingen snackar engelska på sjukhuset.
Man får direkt ett munskydd, hallå svinis.
De ropar upp en med id-nummer. Mitt är on-iki-yedi-alti-bes.
I väntrummet tar sjuksköterskan pulsen på alla.
Man blir inkallad till receptionen för att ta tempen.
Sen in till doktorn och det är helt plötsligt en ung kille som pratar engelska.
Han kollar min hals, han lyssnar på mina lungor.
Säger att jag är mittemellan, att han inte kan säga om infektionen kommer bryta ut.
Det är svinis-tider i Turkiet, många skolor har pork-flu holiday.
Jag känner mig rätt okej.
Marketa vill inte ha svininfluensa och fick mig att gå hit. Man smittar lätt andra.
Han ger mig antiobiotika och frågar vart jag kommer ifrån.
Jag säger att i Sverige kör vi inte med så mycket antiobiotika.
Skrattar åt mängden medicin han ger mig. Spray för halsen fyra gånger om dagen. Något flytande.
Och ta tabletterna två gånger om dagen tills paketet är slut.
Han säger, nej visst, du måste inte, du kan ju gå.
Men att Istanbul är en rätt stort stad med många infektioner.
Är du inte rädd att människor bli resistenta mot antibiotika, frågar jag.
Nepp, han har ju varit läkare i tre år och ännu inte stött på någon som blivit det.
Skrattar och tycker att jag får ta seden dit jag kommer.
Nu är du i Turkiet, nu ska du ha alla de här medicinerna.
Men jag slutar här då, och så stryker han ett streck på receptet han skrivit ut.
Skickar ett mail till mina lärare imorgon om att han sjukskrivit mig.
Men jag har ju test imorgon. I turkiskan.
Va! Har du pluggat till det då, frågar han.
Ja, säger jag.
Då ska jag förhöra dig nu.
Vilka resulterar i att jag får säga allt jag vet på turkiska.
Massa trevliga saker.
Hej jag heter maja vad heter du vad trevligt att träffas hur mår du då jag mår bra och vart kommer du ifrån jag kommer från sverige och jag bor här på kampus, vart bor du och vi ses snart igen, hej då. Hoppas att ditt jobb går bra för dig, godmorgon, goddag, godkväll, godnatt, lycka till, grattis, inshalla, mashalla.
Kolay gelsin, säger jag till doktorn och han säger haha, om du tror att mitt jobb är lätt kan du göra det själv.
Så ska man tydligen svara. Bevis på att de har humor i turkiet.
Skojig doktor.
Ska bara hämta all medicin.
Så bra gick det för mitt immunförsvar.
Och sen fortsätta plugga. Läser jättespännande artiklar om vad som hände utrikespolitiskt sett för Turkiet efter Kalla Kriget. Då blev det mer aktion kan man säga. Mr Sayari har precis mailat och gett mig tillåtelse att jag får komma till skolan om jag mår bättre imorgon. hehe.
puss puss.
hoppas alla andra är friska!
Att gå hemifrån till biblioteket tar lika lång tid som att gå från Svartman till Karin Boye, Carolina eller Daggen.
Det är längre till mataffären än till lutis.
Längre till bokhandeln än till Studentbokhandeln.
Långt till gymmet, men i Uppsala brukade jag inte gymma.
Närmare till sjukhuset än till Studenthälsan.
För det andra; är det Uppsala som är litet eller är det bara min värld i Uppsala?
I receptionen hjälper killen bredvid att tolka för mig.
Ingen snackar engelska på sjukhuset.
Man får direkt ett munskydd, hallå svinis.
De ropar upp en med id-nummer. Mitt är on-iki-yedi-alti-bes.
I väntrummet tar sjuksköterskan pulsen på alla.
Man blir inkallad till receptionen för att ta tempen.
Sen in till doktorn och det är helt plötsligt en ung kille som pratar engelska.
Han kollar min hals, han lyssnar på mina lungor.
Säger att jag är mittemellan, att han inte kan säga om infektionen kommer bryta ut.
Det är svinis-tider i Turkiet, många skolor har pork-flu holiday.
Jag känner mig rätt okej.
Marketa vill inte ha svininfluensa och fick mig att gå hit. Man smittar lätt andra.
Han ger mig antiobiotika och frågar vart jag kommer ifrån.
Jag säger att i Sverige kör vi inte med så mycket antiobiotika.
Skrattar åt mängden medicin han ger mig. Spray för halsen fyra gånger om dagen. Något flytande.
Och ta tabletterna två gånger om dagen tills paketet är slut.
Han säger, nej visst, du måste inte, du kan ju gå.
Men att Istanbul är en rätt stort stad med många infektioner.
Är du inte rädd att människor bli resistenta mot antibiotika, frågar jag.
Nepp, han har ju varit läkare i tre år och ännu inte stött på någon som blivit det.
Skrattar och tycker att jag får ta seden dit jag kommer.
Nu är du i Turkiet, nu ska du ha alla de här medicinerna.
Men jag slutar här då, och så stryker han ett streck på receptet han skrivit ut.
Skickar ett mail till mina lärare imorgon om att han sjukskrivit mig.
Men jag har ju test imorgon. I turkiskan.
Va! Har du pluggat till det då, frågar han.
Ja, säger jag.
Då ska jag förhöra dig nu.
Vilka resulterar i att jag får säga allt jag vet på turkiska.
Massa trevliga saker.
Hej jag heter maja vad heter du vad trevligt att träffas hur mår du då jag mår bra och vart kommer du ifrån jag kommer från sverige och jag bor här på kampus, vart bor du och vi ses snart igen, hej då. Hoppas att ditt jobb går bra för dig, godmorgon, goddag, godkväll, godnatt, lycka till, grattis, inshalla, mashalla.
Kolay gelsin, säger jag till doktorn och han säger haha, om du tror att mitt jobb är lätt kan du göra det själv.
Så ska man tydligen svara. Bevis på att de har humor i turkiet.
Skojig doktor.
Ska bara hämta all medicin.
Så bra gick det för mitt immunförsvar.
Och sen fortsätta plugga. Läser jättespännande artiklar om vad som hände utrikespolitiskt sett för Turkiet efter Kalla Kriget. Då blev det mer aktion kan man säga. Mr Sayari har precis mailat och gett mig tillåtelse att jag får komma till skolan om jag mår bättre imorgon. hehe.
puss puss.
hoppas alla andra är friska!
morgonpasset
Lyssnar på underbaraclara och Kodjo, Hanna i morgonpasset. Som att vara hemma en svensk sommarmorgon, det är då jag brukar lyssna på morgonpasset.
De pratar om att slappna av med fulkultur, som kontrast till finkultur.
Vad jag själv alltid återkommer till är att jag älskar kontrasten.
Kanske beror på dåligt tålamod.
Kanske nyfikenhet.
Men vill ha allt.
Och på sätt och vis är bloggar den perfekta mixen mellan fin och fulkultur. Bourdieu och Brownies. Beckett och Gossip Girl. Knäckebröd och feminism. Politik och pizza.
Claras hatkärlek är gossip girl.
Min hatkärlek är Chuck och Blair. För hennes hängivenhet, för de gånger hon visar äkta känslor och samma med honom. Och sen har de all den utlighet, spelar exakt det spel som jag hatar. Är antagligen inte ensam om denna analys. Sen är det dessutom underhållande med människor som vill inspireras av gg och ha diadem, rosetter, etc. Saknar det attityd och ambitioner så förblir det en wannabe 10-åring som står framför dig.
Nu pratar de om kreativitet. Gud vad det här var mysigt.
Kreativitet föder kreativitet.
Blir sugen på superkreativitet. Typ som när vi ska baka baklava och väva trasmattor.
De pratar om att slappna av med fulkultur, som kontrast till finkultur.
Vad jag själv alltid återkommer till är att jag älskar kontrasten.
Kanske beror på dåligt tålamod.
Kanske nyfikenhet.
Men vill ha allt.
Och på sätt och vis är bloggar den perfekta mixen mellan fin och fulkultur. Bourdieu och Brownies. Beckett och Gossip Girl. Knäckebröd och feminism. Politik och pizza.
Claras hatkärlek är gossip girl.
Min hatkärlek är Chuck och Blair. För hennes hängivenhet, för de gånger hon visar äkta känslor och samma med honom. Och sen har de all den utlighet, spelar exakt det spel som jag hatar. Är antagligen inte ensam om denna analys. Sen är det dessutom underhållande med människor som vill inspireras av gg och ha diadem, rosetter, etc. Saknar det attityd och ambitioner så förblir det en wannabe 10-åring som står framför dig.
Nu pratar de om kreativitet. Gud vad det här var mysigt.
Kreativitet föder kreativitet.
Blir sugen på superkreativitet. Typ som när vi ska baka baklava och väva trasmattor.
Draft: Okt. 31, 2009
Träffade Katrine på väg till tvättstugan (har inga rena strumpor på grund av att M Modin övertygade mig om att jag inte skulle behöva packa så många) och hon berättade att hon precis komm tillbaks från en resa till den kurdiska huvudstaden i Turkiet. Diyarbakir heter den.
Hon sa att hon trodde att Sverige var sjukt bra på klimatsatsningar.
Jag i min feberyra blev rätt upprörd och sa att jag vet inte riktigt om det. Allt ska så klart sättas i perspektiv.
Fortfarande lätt att köpa ekomjölk för att sedan ta flyget till Norrland eller Skåne, eller vilken resa som helst.
Det här är del av en diskussion som jag tänkt på länge nu.
Vi har råd med så djävla mycket, människor idag lever väldigt lyxigt. Man har råd att utbilda sig, skaffa prylar, man har råd att resa och se världen. Råd med så mycket, och människor i till exempel Sverige har råd att flyga typ vart de vill. Men har vi råd att låta bli?
Har vi råd och tålamod att resa på ett annat sätt? Resa på ett sätt som är bättre för miljön, men också bättre för dig.
Då handlar det helt plötsligt inte om pengar, det handlar om tid. Har vi tid?
Det är att resa på ett annat sätt.
Idag är det prestigefyllt att stressa, på så vis att det finns en prestige i att ha fullt upp, hinna mycket - som att en full almenacka är att leva fullt ut.
Att komma fort fram är det som kallas bekvämt. Man vill inte slösa tid på att resa, man vill komma fram. Vill ha aktion.
Låtsas att Karin Boye är din husgud och se hennes ord om att resande. Att det måste finnas mål och mening med vår färd men att det är resan som gör mödan värd. Det säger nått om det man förlorar när man alltid kommer fram, hela tiden, och igen, och igen.
Jag tror att det kan komma att finnas en prestige i att resa, i längden leva, på ett annat vis.
Och det om det.
ps. själv sitter jag och sjunger alla låtar jag kan med Lars Winnerbäck ashögt. Är trevligt. Snart ska vi kolla på veckans avsnitt av greys. Sen tänkte jag spendera kvällen med pizza om vi lyckas ragga upp någon turk som kan hjälpa oss att beställa. Lätt match.
Hon sa att hon trodde att Sverige var sjukt bra på klimatsatsningar.
Jag i min feberyra blev rätt upprörd och sa att jag vet inte riktigt om det. Allt ska så klart sättas i perspektiv.
Fortfarande lätt att köpa ekomjölk för att sedan ta flyget till Norrland eller Skåne, eller vilken resa som helst.
Det här är del av en diskussion som jag tänkt på länge nu.
Vi har råd med så djävla mycket, människor idag lever väldigt lyxigt. Man har råd att utbilda sig, skaffa prylar, man har råd att resa och se världen. Råd med så mycket, och människor i till exempel Sverige har råd att flyga typ vart de vill. Men har vi råd att låta bli?
Har vi råd och tålamod att resa på ett annat sätt? Resa på ett sätt som är bättre för miljön, men också bättre för dig.
Då handlar det helt plötsligt inte om pengar, det handlar om tid. Har vi tid?
Det är att resa på ett annat sätt.
Idag är det prestigefyllt att stressa, på så vis att det finns en prestige i att ha fullt upp, hinna mycket - som att en full almenacka är att leva fullt ut.
Att komma fort fram är det som kallas bekvämt. Man vill inte slösa tid på att resa, man vill komma fram. Vill ha aktion.
Låtsas att Karin Boye är din husgud och se hennes ord om att resande. Att det måste finnas mål och mening med vår färd men att det är resan som gör mödan värd. Det säger nått om det man förlorar när man alltid kommer fram, hela tiden, och igen, och igen.
Jag tror att det kan komma att finnas en prestige i att resa, i längden leva, på ett annat vis.
Och det om det.
ps. själv sitter jag och sjunger alla låtar jag kan med Lars Winnerbäck ashögt. Är trevligt. Snart ska vi kolla på veckans avsnitt av greys. Sen tänkte jag spendera kvällen med pizza om vi lyckas ragga upp någon turk som kan hjälpa oss att beställa. Lätt match.
Agva - tillbaks till naturen
Fick sällskap av fem New York-bor på färjan mellan Eminönö och Usküdar. Hade aldrig tagit den förut men hamnade långt bort på asiatiska sidan. De hade ingen aning, men pluggade statskunskap i Prag den här terminen. Passade på att resa under höstlov, skulle dessutom till Köpenhamn och Malmö senare i höst. Ägnade en halvtimme åt att prata om media och politik och New York känns ju spännande. Tipsade dem om alla second hand affärer jag vet här i Istanbul, de gillade min väska (för 40 kronor från röda korset i Norberg, söndertrasad från cykelhjul).
- If you ever come to New York, sa en av dem och gav mig en gmail. Jag stammade fram något om att jag nog ville det, för att plugga eller så. Sa hej då och gick sedan jättemycket vilse tack vare tysktalande turkiska. Hittade till slut bussen mot Sile och sedan vidare mot Agva.
Jättemycket förorter, i typ två timmar. Istanbul tar aldrig slut. Jättelång resa på buss. Allt ser likadant ut som på vägen mot Tuzla, där campus ligger och där jag bor. Men så plötsligt så är det som man typ skulle vara i Skåne, lövträd och små smala vägar som kringelikrokar sig fram. Sile var en håla som vilken håla som helst. Bussen från Sile till Agva var försenad och tar sedan en timme för 3 mil. Brantaste backarna jag någonsin åkt uppför, svarta havet skymtar och övergivna badorter susar förbi. Kommer fram till Agva, lite som platsen gud glömmer varje år efter september. Agva är ett tillbaks-till-naturen ställe, enligt min guidebok (som bara blir bättre och bättre för varje läst sida. Inga raka puckar, mer lite filosoferande hit och dit. ”Gå igenom stan så kommer du fram” kombinerat med noll kartor.) Tillbaks till naturen i form av massiva kullar, långa, långa sandstränder och pirar som delar upp vattnet. Vågorna vräker in över kusten och det regnar. Bara män går på gatorna och jag underar verkligen på vad som är poängen med ett så här segregerat samhälle? Jag förstår inte. Kan inte män och kvinnor kommunicera, umgås, njuta av varandras sällskap? Det är bara män, män, män som delar på frukttallrikar, går i armkrok, dricker te, röker, pipa eller spelar spel. Läser tidningarna. Kvinnor kan i nöd och näppe få gå i affärer.
Agva är ett mycket litet samhälle, inbäddat bland knivskarpa vita klippor. En flod tar fart från svarta havet och slingrar sig söderut, ner genom Turkiet. Det är vackert.
Väldigt lång sandstrand.
Höstlov eller nu rymmer jag från skolan
Okej.
Jag har rymt från skolan.
I sömnen slagit in fel pin-kod tre gånger.
Ni vet vad det betyder.
Hur får man en puk-kod till Istanbul? Orkar inte tänka!
Nu har jag ingen kamera alls tänker jag, den var ändå inte dålig, den lilla mobilkameran.
Känner mig ändå väldigt kreativ så jag kommer komma på något.
Men ja, jag har rymt. Packade ner läskompendiet för turkish foregin policys, en bikini (öh), Kristin Lavransdotter, Pamuk och lite kläder.
Tar lite tid bortanför kampus.
Måste ha lite paus.
Tänkte ägna resten av veckan åt att utforska Istanbul.
Ja. Känner mig faktiskt väldigt kreativ.
Hade bara 120 lira. Vi ska se hur långt de räcker.
Började bra när Simonoe gav mig 1,50 som hon var skyldig mig.
Marketa räckte över 20 lira och hallå? Hon fick pengar av mig när inga butiker tog hennes kort.
Så 140 lira. Får se hur långt det räcker helt enkelt.
Hittills:
Toast och apelsinjuice till frukost.
Färjan mellan Kadigköy och Karaköy.
En natt på chillout Hostel.
Puss puss.
ps. jag ville blogga inatt men då var servern nere. Tänkte blogga om likheten mellan islamistiska förtryckande kvinnonormer och USA på 1950-talet och världen idag. Såg Mona Lisas Smile och det var upplyftande. Fin konst. Kanske bestämmer mig för att utveckla det vidare senare. Ja!
ps2. Hade fått bästa vykortet från Ljubban (men var det egentligen inte ett grekiskt vykort?), dessutom ett tjockt brev från mormor och morfar. Världens bästa post! Morfar har gjort det lite till sin grej den här hösten att uppdatera mig om vad som händer i Sverige. Massor med intressanta och viktiga klipp. Jag och Per läste dem till frukost. Typ som svensk frukost. Roligt att han har mycket bra känsla, mycket är exakt det jag själv letat upp på internet, som om Herta Müller eller lite olika debattartiklar. Bästa, bästa Morfar! Han hade dessutom klippt ur Daniels och Emilias debattinlägg i Arena och skickat dem. Mitt inlägg till det - jag tror, och dessutom att allt annat vore oundvikligt och dödsdömt, att man måste kunna spela på alla arenar, man måste kunna ha progressiv feministisk politik men också låta människor få vara som de är. Man måste ha stark, stark fördelningspolitik och en arbetarrörelse men där måste antirasism och queer inkluderas. Jag tror man måste smasha på med allt, allt och låta det få finnas kontraster inom det. Annars är man hunden som aldrig vill lära sig sitta. Läste Jonas Sjöstedt om detta i en gammal Arena. Mycket, mycket bra.
ps3. Nu ska jag låna ut min dator till en vilsen brittisk kille med lockigt hår. Så himla härligt att vara på resande fot igen, med alla ryggsäcksturister.
Jag har rymt från skolan.
I sömnen slagit in fel pin-kod tre gånger.
Ni vet vad det betyder.
Hur får man en puk-kod till Istanbul? Orkar inte tänka!
Nu har jag ingen kamera alls tänker jag, den var ändå inte dålig, den lilla mobilkameran.
Känner mig ändå väldigt kreativ så jag kommer komma på något.
Men ja, jag har rymt. Packade ner läskompendiet för turkish foregin policys, en bikini (öh), Kristin Lavransdotter, Pamuk och lite kläder.
Tar lite tid bortanför kampus.
Måste ha lite paus.
Tänkte ägna resten av veckan åt att utforska Istanbul.
Ja. Känner mig faktiskt väldigt kreativ.
Hade bara 120 lira. Vi ska se hur långt de räcker.
Började bra när Simonoe gav mig 1,50 som hon var skyldig mig.
Marketa räckte över 20 lira och hallå? Hon fick pengar av mig när inga butiker tog hennes kort.
Så 140 lira. Får se hur långt det räcker helt enkelt.
Hittills:
Toast och apelsinjuice till frukost.
Färjan mellan Kadigköy och Karaköy.
En natt på chillout Hostel.
Puss puss.
ps. jag ville blogga inatt men då var servern nere. Tänkte blogga om likheten mellan islamistiska förtryckande kvinnonormer och USA på 1950-talet och världen idag. Såg Mona Lisas Smile och det var upplyftande. Fin konst. Kanske bestämmer mig för att utveckla det vidare senare. Ja!
ps2. Hade fått bästa vykortet från Ljubban (men var det egentligen inte ett grekiskt vykort?), dessutom ett tjockt brev från mormor och morfar. Världens bästa post! Morfar har gjort det lite till sin grej den här hösten att uppdatera mig om vad som händer i Sverige. Massor med intressanta och viktiga klipp. Jag och Per läste dem till frukost. Typ som svensk frukost. Roligt att han har mycket bra känsla, mycket är exakt det jag själv letat upp på internet, som om Herta Müller eller lite olika debattartiklar. Bästa, bästa Morfar! Han hade dessutom klippt ur Daniels och Emilias debattinlägg i Arena och skickat dem. Mitt inlägg till det - jag tror, och dessutom att allt annat vore oundvikligt och dödsdömt, att man måste kunna spela på alla arenar, man måste kunna ha progressiv feministisk politik men också låta människor få vara som de är. Man måste ha stark, stark fördelningspolitik och en arbetarrörelse men där måste antirasism och queer inkluderas. Jag tror man måste smasha på med allt, allt och låta det få finnas kontraster inom det. Annars är man hunden som aldrig vill lära sig sitta. Läste Jonas Sjöstedt om detta i en gammal Arena. Mycket, mycket bra.
ps3. Nu ska jag låna ut min dator till en vilsen brittisk kille med lockigt hår. Så himla härligt att vara på resande fot igen, med alla ryggsäcksturister.
Gold Brownie
Chokladmuffins i solsken. Om ni tittat efter noga ser ni signumet sm betyder att det här är en transfettsfri muffin. Sådant har de koll på här i Turkiet.
